Regelbundenhetslistan och från en bio

Komboinlägg idag, med några bilder från lördagens filmfestival. Jag hade gärna visat en på mig, men på varenda foto så är det fullt med folk runt omkring som jag inte frågat om lov att få lägga ut på en blogg. Så tyvärr. En smartare kvinna hade sett till att ta en selfie. Men - nä, jag kan inte riktigt med det beteendet, så där ljög jag! Här är i alla fall lite bilder från den helt otroliga förkrigs-biografen + filmpriser och affischer:

 

Fortsätter sedan raskt med Astas Med regelbundenhets-lista:

En gång om året:

Tröttnar jag totalt på att ha långt hår och kapar det i käkhöjd (ska försöka stå emot i år)

Fyller jag år och äter upp en hel Schwarzwaldtårta själv till frukost dagen efter.

Besiktar jag bilen.

Ställer jag undan cykeln för vintern och klappar den på sadeln som sista grej.

Blir så arg att jag nästan sprängs och är farlig på allvar för min omgivning. Så det är tur att det inte händer oftare.

En gång i månaden:

Svär jag över att jag efter 27 år fortfarande inte kan räkna ut på vilken dag jag ska ha mens.

Betalar mina räkningar och gör min bokföring.

Säger jag: "Jag kan inte fatta att det här är mitt liv!" antingen på ett positivt eller negativt sätt.

Sover jag dåligt, tittar ut och konstaterar att det är fullmåne.

En gång i veckan:

Upptäcker jag något nytt och otroligt intressant hos en människa jag trodde mig känna.

Hittar jag en ny TV-serie att följa.

Ser ett foto eller läser en text som gör mig andlös.

Står jag på trappan och skriker åt en katt som aldrig vill komma in.

Skurar jag badkaret med kalkborttagning.

Varje dag:

Rasar jag i säng så trött att jag knappt vet vad jag heter.

Vaknar pigg igen, oavsett vad klockan är.

Kramar jag min familj alldeles för mycket.

Skrattar jag rakt ut.

Är jag två sekunder från gråten.

Är jag jävligt tacksam över att få vara jag.

Smaugs ödemark

Hur var då filmen - och bioupplevelsen - The Hobbit, the desolation of Smaug? Jotack. Får jag först bara göra en liten avstickare och fundera lite över varför folk verkar ha slutat duscha? Är det helt ute/miljöovänligt/inte coolt längre att vara ren? Eftersom småstadens bio för en gångs skull var fullpackad med folk satt jag och vännen T. flankerade på båda sidor av unga, rätt nördiga personer i 20-årsåldern. Och de luktade inte hallon, direkt. Jag är ledsen att behöva vara så grym, men kombinationen av cola/kaffe, cigaretter och allmänt stillasittande ger inte en vidare frisk doftkombination. Jag var rätt tacksam då mannen närmast mig blev så fascinerad av filmen att han lutade sig framåt och därmed slutade andas bredvid mitt ansikte. För isch. Borsta. Tänderna. Någon. Jävla. Gång. Och drick vatten.

Jag inser att dem av oss som var ute i (varning för geriatriskt uttryck) svängen cirka 1995-2005 överdrev åt andra hållet istället, genom att duscha tre gånger om dagen, ta bort allt kroppshår med viss hysteri och gurgla munvatten tills dess frätskador nästan uppstod i munnen - det var inte bra det heller. Men en gyllene medelväg, kanske?

Okej, nu till filmen.

 

Först, en liten nördig grej för alla som inte upptäckt den redan - den första person man ser i filmen är Peter Jackson, regissören. Han går förbi alldeles utanför The Prancing Pony och äter en morot. Så, nu kan ni vara skitjobbiga med alla era vänner med den lilla detaljen. Men det är ju kul på sätt och vis när regissörer följer i Hitchcocks fotspår. 

Nummer två - extrema Tolkienfans/purister kommer nog inte att gilla den här filmen. Det är fruktansvärt mycket som över huvud taget inte finns med eller ens nämns i boken. Men om man kan bortse från det så är det fortfarande en mycket underhållande film, man behöver inte ha tråkigt.

Nummer tre - 3D-upplevelsen fungerar förmodligen bara fullt ut i en I-max. Det är flera scener där det helt enkelt är för många synintryck. Jag tror inte man hinner uppfatta allt på en vanlig biograf och därför blir det riktigt jobbigt efter ett tag (till exempel i tunn-scenen) att försöka sortera upp vad man ser. Det känns lite som om man har lagg i hjärnan.

Nummer fyra - Beorn är med i två minuter i Persbrandts skepnad och man ser inte att det är han på grund av kontaktlinser och päls.

Nummer fem - Det förekommer förstås en spirande kärlekshistoria mellan en dvärg och en alv, vilket förmodligen ska vara någon sorts nick till folk från olika raser eller samhällsklasser men som jag mest misstänker kommer att bli material för en hel del porr-spoofs. 

Nummer sex - Draken var lite häftig. 

Gå på bio

Runt omkring vår lilla stad så finns det en hel massa andra, större städer med filmpalats. Ni vet, tio salonger och en massiv snackbar och sådant där. Men när det gäller att gå på bio så känner jag mig mest hemma här:

...alltså på vår egen minibio med två stora och en pytteliten salong. I den pyttelilla salongen brukar stadens bioförening se till att det spelas en och annan mer udda film. Jag kan villigt erkänna att jag är tacksam att 3D-filmen utvecklades, annars hade den här biografen varit nedlagd för länge sedan. Det är aldrig särskilt mycket folk nu heller, men Köpingsborna går i alla fall ibland.

Idag var jag där med barnen för att se nyaste Pixarfilmen:

 

Monsters University. Som vanligt är pixarfilmer lika roliga för vuxna, och denna innehöll en massa ganska gulliga filmcitat från alla amerikanska collegefilmer man kan tänka sig. Som vanligt vinner nördarna på slutet.