Oskrivna regler

Om ni tittar på bilden, vad ser ni då?

En av årets stora snackisar? (tänker på trillingnöt-gate) Nyttigt och onyttigt fika? Saker de flesta har hemma under julen?

Ja, alla dessa saker är förstås rätt, men det jag anser att ni tittar på är en oskriven regel. Man får inte äta av det undre lagret förrän någon kastat sig på granaten och ätit romrussinet i det övre, och man får inte öppna den (mycket godare) ljusa Paradis-asken förrän Aladdin är slut. Så är det bara.

Jag antar att det här är en sådan där regel som mina barn kommer att få med sig hemifrån och göra sig lustiga över. Den är rätt fjantig. Inte alls sådär bra som att man låter en person med bara en vara i korgen gå före i kön när man storhandlar, eller att man inte ringer till någon före klockan 10 på morgonen på helgerna eller efter klockan 10 på kvällen på vardagar.

Förmodligen får jag göra något drastiskt i fråga om Aladdin-asken. Just nu står det mellan att lägga de kvarvarande godisarna i botten på en stor kopp och hälla varm mjölk på, eller att låtsas som om likörkaramellerna är tändvätska och skicka in lådan i kaminen.

Nästa år kanske jag rentav INTE köper en Aladdin-ask. Så slipper jag problemet helt. Men det vore ju verkligen att bryta mot traditionerna.

Upptagen av choklad

För ett par timmar sedan kom jag hem från Bryssel och är nu ganska fulltankad med jordbrukspolitik och EU:s styrelsesätt. Faktum är att jag faktiskt lärde mig en hel del saker som jag redan borde ha fattat. Men det är på något sätt är enklare att ta in när man är på plats och någon tjänsteman och/eller expert förklarar det som han eller hon arbetar med varje dag.

I alla fall - det fanns förstås två och en halv timme över på tisdagen för turistiga saker, och eftersom hela stadskärnan ser lite ut som Diagon-gränden, så höll jag mig där. Och shoppade choklad. Så jag slänger upp lite foton och återkommer i morgon med ett mer textbetonat inlägg. (bilderna är tagna med mobil, så ber lite om ursäkt för kvaliteten på vissa!)

Skrapsår och choklad

Problemet med att vara en all in-personlighet är att man ibland gör en face plant rätt ner i en gräsmatta. Som ni ser på bilden nedan har jag nu ett cirka fem gånger två centimeter långt skrapsår på armbågen.

Och detta motsvaras av ett ännu större på låret som bara var för äckligt för att lägga ut. Vad jag gjort? Spelat brännboll på klassfest med yngste sonen tillsammans med övriga föräldrar och syskon. Och jag gjorde en mycket unladylike vurpa rätt ner i gräset. Smällar man får ta.

Resten av kvällen blir säkert mer läkande. Jag ska rulla femtio stycken specialchokladbollar - vi har snart cafepremiär. Det blir fint. Jag älskar att stå och lukta på kakao och vanilj och kaffe. Jag återupptäckte den saken i slutet av förra veckan, efter en riktigt deprimerande dag då jag bad om tips om en film som skulle få mig att må bra igen. Jag fick förslaget Chocolat (Hallström, 2000), en film jag inte sett på över tio år. Och ja, jag mådde riktigt bra efter bara en halvtimme.

Det är något med de där scenerna då huvudkaraktären Vienne står i sitt chocolaterie och rör samman sina hemliga blandningar som jag är så förtjust i. Och som tur är får jag själv chansen att göra samma sak hela sommaren lång. Det är ett bra plåster på såren.