Men så är det inte.
I själva verket är det få som utan träning kan framföra något begripligt alls i en intervjusituation. Tro mig, jag har under åren (räknade jag nyss efter) gjort reportage om ungefär 220 personer (!) och av dem så har kanske 10% varit sådana människor som i princip bara kunnat prata på och jag har nickat och antecknat. Resten har det varit svårare med. Där har jag fått ställa fråga efter fråga tills det har kommit ett svar det faktiskt gick att hitta en ingång i artikeln med. Ett sådant där svar som ger ett litet "Där! Där har vi historien!"-pirr utmed ryggraden.
Man kan lära sig att ge sådana svar ganska lätt, dock. Och då får man bra press. Nästan hela tiden.
Fast det var inte det jag skulle skriva om. Jag funderade på om det finns frågor som är bättre än andra för att verkligen lära känna en person. Om man mötte någon helt okänd människa som man var tvungen att lära känna på ett djupt, personligt plan på fem minuter. Vad skulle man fråga då?
Jag har ju en tendens att fråga folk om karaktärer de gillar i filmer och böcker, för det säger mycket om vilka de identifierar sig med. Som "Vem skulle du vara om du var med i Game of Thrones?" (Arya Stark...) men då gäller det ju att både utfrågare och intervjuoffer har samma intertextuella kopplingar. Så nej, det funkar inte alltid.
Men de här tre frågorna fungerar ganska ofta, enligt min mening:
1. Kan du nämna tre ögonblick i livet som ändrat din syn på allt omkring dig?
2. Hur långt är det längsta förhållande du haft, och om det tagit slut - vad tror du var orsaken?
3. Kan du berätta om ett tillfälle när du var yngre än 10 år gammal och ansåg dig riktigt orättvist behandlad?
Fundera på dem ni, och lämna gärna svar i kommentarerna om ni så önskar.
Dessa frågor är nog mer för vänner och blivande par (eller etablerade par) kanske. Eller någon vars memoarer man ska skriva. Annars kan man väl egentligen fråga nästan vad som helst, så längre som man undviker idrottsklassikern: "Hur känns det nu, då?"
