Aah, förståelse

Man märker verkligen att ens vänner sympatiserar med ens livssituation.

Att de bryr sig om och förstår det man går igenom, stöttar en i de skeden man passerar i livet.

Man märker också att det inte är mer än fem månader kvar till ens 40-årsdag....

...när man får rynkkräm i julklappsbytet.

En shoppingtur på tusen

Egentligen har jag ju länge varit tveksam till att shoppa något alls. Under förra året hade jag ett totalköpstopp på fem månader, då det enda jag handlade var matvaror och hygienartiklar och året före det körde jag samma sak i nio månader. Det gick ju hur bra som helst. Jag gick inte naken, och biblioteket utnyttjades flitigt. (ni kommer kanske också ihåg att jag gjorde undantag för födelsedagspresenter åt folk och för nya kläder till växande barn - så omgivningen inte behövde lida...)

Men idag skulle jag trots all shoppingambivalens ut och handla julklappar - dessutom i vår lilla stads centrum, för att stödja den levande handeln på glesbygden och så. Jag såg inte direkt fram mot upplevelsen. Jag förväntade mig trängsel och elände och svettiga stunder i köer.

Så blev det inte.

Så blev det inte alls!

Istället hade tydligen hela stadens befolkning tagit ett gemensamt beslut att stanna hemma och titta på skidskytte eller åka till monster-mega-köpcentrum, för det var nästan folktomt. Jag gled fram från affär till affär medan snö singlade ner i stora, tussiga flingor från skyn, gick rakt fram till disken då jag ville betala och stod i lugn och ro medan affärsbiträdena gjorde extra vackra paket med superkrusedulliga snören som man aldrig får till hemma. Och så bjöd de på glögg och saffransskorpor och höll upp dörren då jag gick. Ja, utom på Systembolaget, förstås. Där bjöd de inte på något.

Nu undrar jag om det är ett tecken? Ska jag börja shoppa mer? Hm, värt att fundera på.

Jo, och sedan provade jag alla julklänningar när jag kom hem också. De satt perfekt och till och med lite väl löst i några fall. Så av detta drar jag slutsatsen att jag borde göra följande under julen:

Shoppa.
Äta. Mycket.
Gå på fester i fina kläder.

Okej då! Inte ska jag väl gå emot så tydliga tecken.

Hemliga tomtar

Det blåser storm i mälardalen idag, ifall någon undgått att notera detta. Så pass mycket storm att här på gården har en stor och tung dörr (si så där 50kg) har blåst pang och tjoff av sina gångjärn och ligger nu en bra bit bort på gräsmattan. Tur att man inte stod i vägen för den. I natt, när vi var på väg hem från glöggkväll var det däremot helt vindstilla, så jag kan inte riktigt svara på när det här ovädret startade.

Glöggkvällen var tillsammans med bokcafé-gänget, och vi bestämde då att vi skulle byta julklappar modell "secret santa". Alla skriver sitt namn på en lapp, tillsammans med valfritt antal mer eller mindre användbara ledtrådar till vad man önskar sig och sedan får man dra ett annat namn att köpa klapp åt. Sedan träffas vi och byter.

Med tanke på de medverkande personerna så får vi väl se hur det går. Det avslöjades ganska raskt att en av oss (som ska förbli namnlös) helt enkelt hade dragit sitt eget namn ur skålen och nöjd med tanken på att han nu skulle få "precis det han ville ha" i julklappsbytet stoppade lappen i fickan. Det fick vi ju styra upp. Samma person gick några timmar hem från festen i en annan persons skor. Men sånt händer ju ibland.

Hur känner ni inför sådana julklappsbyten? Ångest eller kul? Jag tycker det är rätt kul när man känner personerna ifråga i alla fall. Jag fick två personer att vara hemlig tomte till, och har nog redan löst vad jag ska köpa till dem, så jag känner mig rätt lugn. Nu ska jag bara hinna in till någon affär och köpa klapparna också.

Julklapp till den som har allt!

När vet man att man har för mycket pengar? Jag har en teori om detta. Häng på en bit ner i inlägget.

En av mina elever har en sådan där flugpappershjärna för saker som är lite udda. Han säger inte så mycket, men när han väl väljer att yttra sig så är det vanligen något intressant som kommer ur hans mun. Väldigt Silent Bob-esq.

Idag, efter en lektion där vi pratat om foodie-trenden och alla snobbiga omskrivningar för saker man stoppar i munnen på fina restauranger (Vet ni vad ventrèchee fumé är? Bacon.) presenterade han en ny trend för mig. Det finns tydligen ett piller man kan köpa och äta, som innehåller guld. Enda anledningen till att man ska ta detta piller? Så att det ska glittra i toaletten när man bajsar.

Här är produkten:

Om och utifall ni känner någon som verkligen har allt redan.

Det är DÅ man verkligen har för mycket pengar. När man på allvar säger "I'm so rich I'm shitting gold!"