Gamla fina traditioner

Jag hoppas ni tar rubriken i den ironiska anda den skrevs. Jag tänker inte ge mig in i den där kvasidebatten som Carola försöker föra i media och diskutera vem som har rätt att fira vad och när - utan bara konstatera att människor alltid har uppmärksammat årets mörkaste dag och årets ljusaste dag. Och att innan vi här i norden började fira midsommar med sprit, mat och kubbspel så firade vi med sprit, mat och blodsoffer. Det är bara att se i ögonen att för 1200 år sedan så tyckte vi här i det blivande Svea rike, att inget säger "Party" som en massa döda saker dinglande från träd.

Den sista veckan tycks jag ha kanaliserat någon hednisk förmoder, eftersom jag tillbringat en alldeles oproportionell tid med att:
1) Slå ihjäl saker
2) Ta hand om blodiga inälvor

Den första anledningen är att pojkarna har börja fiska. En bra, sommarlovig sak, och de är inte fega för att rensa fisk på något sätt. Men processen måste ju övervakas för att det ska bli något kvar av aborrpinnarna.

Den andra anledningen är ju att en av småkatterna tror att han är en tiger, och har övergått från att ta möss till att släpa hem stora, äckliga åkersorkar som är stora som min fot. Så stora, att han måste stanna på vägen och vila, för han är för liten för att bära dem mer än tio meter i taget, och så stora att de fightas tillbaka. De här kampsorkarna lägger sig på rygg och hugger katterna i ansiktet.

Det kan inte vara bra. Alltså väntar jag tills katten dragit "first blood" och sedan går jag ut och slår ihjäl sorkarna med lämplig pinne.

Inte fräscht. Men förmodligen historiskt korrekt bettende för veckan ifråga, då? Får twittra Carola och fråga.

Appropå blod - femte säsongen av TrueBlood har börjat sändas nu. Är den bra? Ja, om man gillar sjuka, skuvade HBO-serier. Vilket jag gör.

Glad midsommardag.