Ett andetag

I Köping firas det stadsfest just nu, men i år kommer jag inte att gå dit. Istället har jag tagit på mig stövlarna och gått ut i min trädgård som väl aldrig i mannaminne luktat så gott efter ett regn. Det var helt fantastiskt att känna och jag andades sådär ända ner i stövelspetsarna medan jag gick runt och inspekterade johannisört, daggkåpa, lavendel, kungsmynta och pepparmynta, libbsticka och dragon och konstaterade att min läkeringblomma med anor från den heliga Birgitta inte har grott än. Jag är lite nervös för de sällsynta små fröna.

Jag kom faktiskt ihåg att ta bildbevis på dessa också:

Rekordstora kart för att faktiskt fortfarande vara maj.

Annars gick jag mest och funderade på skolavslutningen idag. Mina elever har nu skingrats åt olika håll med lika olika sinnesstämningar. Några kommer tillbaka i höst, några kommer jag tyvärr inte att minnas särskilt väl om ett par år, och ytterligare andra har på något sätt blivit vänner också under läsåret. Dem kommer jag att träffa igen i andra roller än lärare-elev och det ser jag fram emot på riktigt.

Jag tror också att jag inte personligen lämnat någon i sämre skick än då vi först träffades. Kanske lite annorlunda, men förhoppningsvis inte sämre. Det är i alla fall det jag vanligen har som mål.

Så - en lång, lugn, ljus kväll ikväll och sedan väntar nya jobb med nya saker i morgon. Sommaren har börjat.

Sapiosexuella, tågmuppar och foodies

Människor har ett stort behov av att sätta etiketter på andra människor. Det är tydligen viktigt för vår sociala bekvämlighet. Och det finns ju så många att välja på. Igår, till exempel, presenterade sig en man under ett föredrag som: "En sån' där tågmupp!" vilket jag tyckte var helt lysande. Och ja, han gillade veterantåg och gamla järnvägar, han var inte en sådan där tågmupp som åker runt, runt på pendeltågen i huvudstaden medan han eller hon skrattar omedvetet åt sin inre dialog (eller dialoger).

På sista tiden har jag folk försökt hänga alla möjliga etiketter på mig som jag inte är riktigt hemma med. När jag sade att jag aldrig tittade på TV längre så blev responsen "Är inte det en sådan där hipstergrej?" Och en sådan är jag klart och tydligt inte. Jag har inte rätt sorts glasögon, till exempel.

Sedan har jag också blivit kallad "foodie" i veckan. Det protesterade jag emot omgående, eftersom jag alltid trott att foodies måste vara bättre än jag på att laga mat. Sedan tänkte jag efter, läste några definitioner av ordet och insåg att jag nog måste räkna mig dit i alla fall. Jag kan mycket om mat och mattrender, jag har som mål att laga bättre mat varje ny helg än den förra och jag tittar på The Next Iron Chef med större intresse än vad jag tittar på alla andra tävlingsprogram.

Medan jag höll på att bekanta mig med definitionen av en foodie så stötte jag på följande på Urban Dictionary:

Foodie
A douchebag who likes food.
Douchebag - "I'm a big foodie."
Non-doucher - "Really? I like food too, but I'm not a tool."
by Archer in Chicago May 17, 2011

Så då är jag väl en sådan också, då? 

Intressantare var den här etiketten:

  

sapiosexual
(adj) A form of sexual orientation characterized by a strong attraction to intelligence in others, often regardless of gender and/or conventional attractiveness.

(n) A sapiosexual person.

"I am sapiosexual. I think geeks and nerds are sexy--I often want to rub my clit against their minds." -Kayar Silkenvoice 

...från samma källa. Sapiosexuell, alltså. Där hittade jag en etikett jag kunde skriva under på omedelbart, även om jag kanske skulle kunna utsträcka den till extremt kreativa eller på andra sätt hantverksskickliga personer. 

Som det står på bilden nedan - idéer är sexiga. Sapiosexiga.