Gruppdynamik

En bra måndag får man bjudlunch - alltså var dagen bra :-) Skämt åsido, jag var i grannstaden för att träffa redaktör och kollega, och eftersom tidningshuset där de jobbar ligger alldeles bredvid min mans arbetsplats, så tog jag tillfället att lämna de sommarlovande barnen hos maken.

Jag spenderar inte så jättemycket tid tillsammans med min mans kollegor. Det är ingen av dem som bor i närheten och de håller aldrig fester som inkluderar respektive. De (en del av dem) skulle säkert vilja, men samkvämen bekostas av skattepengar och det blir lite känsligare då.

Eller också finns det andra anledningar...

I alla fall kan jag konstatera att jag inte direkt behövde presenteras för dem jag inte kände igen - jag visste ju redan vilka de var. Min man pratar trots allt en hel del om vad som händer på jobbet och av den informationen kunde jag ganska genast gissa mig till vem som var vem.

Vem som var gruppens mamma, vem som var chefen, vem som var den som var jäääääkligt snygg och poppis som ung och så vidare och så vidare... Det var helt uppenbart för en förinformerad betraktare.

Och det fick mig förstås att undra över andra grupper som jag själv deltar i. Jag började direkt grubbla på vilka roller som tilldelats - ja, huvudsakligen mig - i de grupperna. Hmmmm...

Jag skulle gärna ta in en skarp utomstående betraktare för att ta reda på saken. Det vore kul.

Eller också vore det jättehemskt. Tänk om jag får höra att jag är gruppens clown/krisgeisha/syndabock eller annan otrevlighet när jag föreställt mig något helt annat?

Kanske bäst att låta bli. Ignorance is bliss i det här fallet som i så många andra.

Men jag kan ju åtminstone skvallra om mannens jobb med lite fler visuella minnen i framtiden!