Som Åsa Larsson...
eller Åsa Avdic...
eller den Åsa som det här inlägget ska handla om - Erlandsson:
I sin krönika i Aftonbladet idag tog hon upp nätdejting 3.0 - ett ämne som jag inte vet ett dugg om. Jag har möjligtvis en vag aning via vänner som är singlar, men jag ska erkänna att jag inte lyssnat supernoga. Jo, jag har uppfattat att man blir puffad och förfrågad baserat på enbart en mer eller mindre retuscherad profilbild, men själv har jag bara klickat blockera när det händer, så jag vet inte vad dessa människor egentligen har velat mig. Få någon sorts hjälp i Candy Crush, förmodligen.
Det som jag undrade över var detta citat ur Erlandssons krönika:
Facebook har också seglat upp som ett enda stort swingersparty där gamla ex tar kontakt med sina gamla ex och blir kära på nytt: I en finputsad version av dem själva. Till skillnad från på krogen, kan man inbilla omgivningen att man är både snygg, smart och rolig - tack vare photoshoppade snyggobilder och stulna oneliners.
Är det verkligen så? Ofta blir ju ex just ex av en anledning, och jag har då aldrig haft en tanke på att kontakta sådana spöken från förr (även om det medges att det var ett tag sedan dessa spöken fanns i mitt liv). Sedan undrar jag ju också var allt detta svingande pågår? Har man inte sin man/fru/sambo som facebookvän, eller sker allting lite hemligt i PM? Nog skulle jag väl se det som liiiiite tveksamt om min man började lägga till gamla flickvänner kors och tvärs. Ni får helt enkelt bilda mig i frågan, ni som kanske gör annat på FB än delar filmklipp och blogginlägg och lägger upp bilder på ungarna.
