Jag tänkte göra ett försök att spara er lite tid. Fast jag inser ju att det är förgäves. Förmodligen kommer många av er ändå att se Lars Von Triers Nymphomaniac av ren nyfikenhet ändå... bara titeln och taglinen "Den mest sexuella film som någonsin gjorts!" garanterar ju en hel del uppmärksamhet.
Innan jag går vidare nu, så varnar jag dem av er som sitter med läskunniga barn bredvid skärmen - det kommer att förekomma en del ord i det här inlägget som ni kanske vill slippa förklara.
Själv blir jag så fruktansvärt trött när en så kallad okonventionell regissör gör något extremt konventionellt och sedan, på grund av sitt rykte och en viss förmåga att prata om pedofiler och porr offentligt får media att tro att de ska få se något spännande. Nytt. Artistiskt. Lite på samma sätt som att filma något jäkligt dåligt och sedan kalla det konst eller en ny point of view. (Det är då det borde ställa sig någon upp och skrika: Det är inte konst, du kan bara inte ställa in skärpan!!)
Jo, nu har Von Trier gjort en film som handlar om en ung kvinna som träffar en äldre man (oj, oväntat!) och som för honom berättar om sina sexuella svårigheter (wow...) som till exempel att hon blev "stum i fittan" första gången hon blev kär (jisses...) och sedan dess levt i någon desperat jakt på sin egen orgasm och gått från man till man utan resultat (jo, men hon var ju tvungen att träffa den äldre mannen först, eller hur?) och till och med, till och med provat på S&M (men nu blir jag förvånad, det är ju inte ett ämne som berörts alls de senaste två åren...)
Låter det nytt? Spännande? Som något man aldrig sett förut?
Jag tror inte jag behöver skriva mer, eller ens beröra det faktum att låta 57-årige Lars Von Trier skildra kvinnors sexualitet påminner starkt om att be en blind person beskriva Mona Lisa. Det blir sådär.
Det föreligger recensionsstopp fram till 17 december, på den här filmen, men flera kritiker har redan hintat om hur fantastiskt berörda de blivit. Själv känner jag mig mest uttråkad. För kejsaren är helt naken och ingen vill egentligen se hans fula gamla rumpa paradera gatan ner.
söndag 8 december 2013
lördag 7 december 2013
All in
Vi är med stormsteg på väg mot julen. Har det undgått någon? Det hade faktiskt undgått mig en aning. Jag har inte haft så mycket julstämning, mest på grund av en sjuk massa jobb och ett väder som mest påminde om...ja, vår. Men nu är det dags.
Jag går lika all in på julen som det mesta annat. Jag vet att många vägrar jul av olika anledningar - den främsta verkar vara att man känner lyckopress. Allt ska vara det där svåruppnåeliga "perfekt", vilket medför ångest över mat, klappar, barn som inte tindrar nog med ögonen och diverse familjemedlemmar som grälar, super eller båda sakerna i kombination.
Men är det något jag vägrar, så är det att vara någon sorts "forna julars spöke" och förknippa den kommande julen med sådana jular som inte varit bra. Vilket trams! Finns det någon fördel med att vara vuxen så är det väl att bestämma själv hur man vill ha det. Så jag slänger härmed in en brasklapp för att faktiskt våga se fram emot julen. Var modiga. Det kan ju bli bra.
Här har ni min plan (a la Adolphson och Falk)
Jag är en lugn person
med takt och ton
måttfull och balanserad.
Jag är tyst och still
och det ska mycket till
innan jag blir exalterad.
Men jag har en last
som håller mig fast
i ett järngrepp varje vinter.
När året är slut
och snön ligger djup
och slädarnas medar slinter.
Jag vill ha mer jul.
Ge mig mer jul.
Jag vill ha mer jul.
Ge mig mer jul.
Tusen stjärnor som tindrar,
glitter så långt jag ser.
Av juleljus som glimmar,
vill jag ha mer.
En show glöms bort
om den bara visar opp
effekter som man knappast anar.
Så ge mig trettio grader kallt,
tomtar överallt
och en skog av gröna granar.
Jag vill ha snötyngda hus,
tusentals ljus,
kulörta kulor i drivor,
bjällerklang
som ackompangemang,
på alla julens skivor.
Jag vill ha mer jul ...
Ge mig en svårknäckt nöt,
sötare gröt,
djupare dopp i grytan,
glittrigare glim
och grötigare rim
och mer Arne Weise i rutan.
Jag vill ha rymligare säck,
segare knäck,
fetare fläsk från grisen,
krimsigare krams,
längre långdans
och raskare räv på isen.
Jag vill ha mer jul ...
Jag går lika all in på julen som det mesta annat. Jag vet att många vägrar jul av olika anledningar - den främsta verkar vara att man känner lyckopress. Allt ska vara det där svåruppnåeliga "perfekt", vilket medför ångest över mat, klappar, barn som inte tindrar nog med ögonen och diverse familjemedlemmar som grälar, super eller båda sakerna i kombination.
Men är det något jag vägrar, så är det att vara någon sorts "forna julars spöke" och förknippa den kommande julen med sådana jular som inte varit bra. Vilket trams! Finns det någon fördel med att vara vuxen så är det väl att bestämma själv hur man vill ha det. Så jag slänger härmed in en brasklapp för att faktiskt våga se fram emot julen. Var modiga. Det kan ju bli bra.
Här har ni min plan (a la Adolphson och Falk)
med takt och ton
måttfull och balanserad.
Jag är tyst och still
och det ska mycket till
innan jag blir exalterad.
Men jag har en last
som håller mig fast
i ett järngrepp varje vinter.
När året är slut
och snön ligger djup
och slädarnas medar slinter.
Jag vill ha mer jul.
Ge mig mer jul.
Jag vill ha mer jul.
Ge mig mer jul.
Tusen stjärnor som tindrar,
glitter så långt jag ser.
Av juleljus som glimmar,
vill jag ha mer.
En show glöms bort
om den bara visar opp
effekter som man knappast anar.
Så ge mig trettio grader kallt,
tomtar överallt
och en skog av gröna granar.
Jag vill ha snötyngda hus,
tusentals ljus,
kulörta kulor i drivor,
bjällerklang
som ackompangemang,
på alla julens skivor.
Jag vill ha mer jul ...
Ge mig en svårknäckt nöt,
sötare gröt,
djupare dopp i grytan,
glittrigare glim
och grötigare rim
och mer Arne Weise i rutan.
Jag vill ha rymligare säck,
segare knäck,
fetare fläsk från grisen,
krimsigare krams,
längre långdans
och raskare räv på isen.
Jag vill ha mer jul ...
fredag 6 december 2013
Tur med Svempa
Även om stormen Sven - eller Svempa, som vi nu kanske får kalla honom när vi är så väl bekanta - inte drabbat vår del av Sverige så värst hårt, så är det väl klart att vi märker av ovädret. Igår hade jag riktig tur med vädret, eftersom jag och en lärare till åkte med filmelever på studiebesök till Sveriges Television och sträckan var på 14 mil enkel resa. Men det hela gick smärtfritt, med fem plusgrader och lite regn. Trist, men inte särskilt farligt. Idag var det lite annorlunda på vägarna.
Det här satt jag och stirrade på i 40 minuter.
Det blåste helt enkelt så mycket att den bakre delen på denna postlångtradare helt enkelt drev ner i diket. Och sedan var det ju stopp. Och så var vägen avstängd och det kom två räddningsbilar, en polisbil och en ambulans. Det är något speciellt hemskt med blåljus på morgnarna. Dagen blir lite fel innan den ens har börjat.
Jag har känt en makaber lust att börja föra dagbok över antalet olyckor jag sett på den här vägsträckan, men där jag lyckats missa dem alla. Förmodligen är det jättedumt. Men jo, jag måste erkänna att jag i år varit en kvinna med tur på tusen olika sätt. Och att jag missat alla stora trafikolyckor på E18 - det är ett av sätten.
Det här satt jag och stirrade på i 40 minuter.
Det blåste helt enkelt så mycket att den bakre delen på denna postlångtradare helt enkelt drev ner i diket. Och sedan var det ju stopp. Och så var vägen avstängd och det kom två räddningsbilar, en polisbil och en ambulans. Det är något speciellt hemskt med blåljus på morgnarna. Dagen blir lite fel innan den ens har börjat.
Jag har känt en makaber lust att börja föra dagbok över antalet olyckor jag sett på den här vägsträckan, men där jag lyckats missa dem alla. Förmodligen är det jättedumt. Men jo, jag måste erkänna att jag i år varit en kvinna med tur på tusen olika sätt. Och att jag missat alla stora trafikolyckor på E18 - det är ett av sätten.
onsdag 4 december 2013
Naken och rädd
Hur långt är vi egentligen från att få se en riktig version av Battle Royal eller Hunger Games på TV? Vad tror ni? Kanske fem, tio år ifrån om utvecklingen fortsätter. Det är inte mycket som inte kan visas på reklamkanalerna längre.
Men jag vet inte riktigt vad Discovery Channel tänkte när de gick med på att producera och sända det nya programmet Naked and afraid. Programmet går ut på att två personer släpps nakna ner i en djungel, regnskog eller annan tropiskt och ska sedan leta rätt på varandra. De får under tiden göra vad de behöver för att klara sig, men de får inte tillverka kläder av löv och dylikt. De måste fortsätta vara nakna.
Jag undrar om det var tanken att det hela skulle vara lite sexigt och pirrigt? Tanken på en naken man och en kvinna som träffas efter att ha letat efter varandra i djungeln i dag efter dag. Men... de där dagarna har ju varit utan sådant som toapapper, tandborste och tvål... däremot med lera, insekter och annat - mojs. Ni vet. Dessutom är de tre veckor i djungeln. Störtkul att som tjej ha mens under tiden... oddsen är ju rätt stora för att det ska inträffa någon gång på de tre veckorna.
Nja, kanske är det mer åt äventyrarhållet man är på väg. Men borde inte då deltagarna tillåtas att klä på sig något? Om inte annat för värmens skull? Det har ju vi som art gjort i en 30 000 år ungefär.
Och sedan det löjligaste av allt - båda deltagarna följs ständigt av varsitt kamerateam på minst tio personer. Med kläder, proviant och mobiler och sådant. Hur rädd känner man sig om man sitter under en buske, med en producent tio meter bort som spelar Plants vs zombies på I-paden? Inte så värst.
Här är ett klipp:
Men jag vet inte riktigt vad Discovery Channel tänkte när de gick med på att producera och sända det nya programmet Naked and afraid. Programmet går ut på att två personer släpps nakna ner i en djungel, regnskog eller annan tropiskt och ska sedan leta rätt på varandra. De får under tiden göra vad de behöver för att klara sig, men de får inte tillverka kläder av löv och dylikt. De måste fortsätta vara nakna.
Jag undrar om det var tanken att det hela skulle vara lite sexigt och pirrigt? Tanken på en naken man och en kvinna som träffas efter att ha letat efter varandra i djungeln i dag efter dag. Men... de där dagarna har ju varit utan sådant som toapapper, tandborste och tvål... däremot med lera, insekter och annat - mojs. Ni vet. Dessutom är de tre veckor i djungeln. Störtkul att som tjej ha mens under tiden... oddsen är ju rätt stora för att det ska inträffa någon gång på de tre veckorna.
Nja, kanske är det mer åt äventyrarhållet man är på väg. Men borde inte då deltagarna tillåtas att klä på sig något? Om inte annat för värmens skull? Det har ju vi som art gjort i en 30 000 år ungefär.
Och sedan det löjligaste av allt - båda deltagarna följs ständigt av varsitt kamerateam på minst tio personer. Med kläder, proviant och mobiler och sådant. Hur rädd känner man sig om man sitter under en buske, med en producent tio meter bort som spelar Plants vs zombies på I-paden? Inte så värst.
Här är ett klipp:
tisdag 3 december 2013
Vad vetenskapen lär oss
Jag har nördat in en del på en sida som heter sciencedirect.com idag. Surfa gärna runt där, för där presenteras den senaste tidens främsta internationella forskningsprojekt i korthet. Man kan läsa abstracts och lite andra delar, och ladda ner hela avhandlingar som pdf.
Efter en stuns runtsurfande i den neuroendokrinologiska delen (för det är ju sådant man gör på en ledig tisdagseftermiddag) så kom jag fram till två saker som kan vara till nytta för alla kvinnor som gillar män och alla män som gillar män. Är ni med?
Jo, neuroedokrinologiska forskningsprojekt visar att män
1) Får en stor ökning av testosteron av att vinna i tävlingar. Inte av att tävla. Utan av att vinna.
2) En plötslig oxytoxinutsönding leder till att alla män upplever okända kvinnors ansikten som mer attraktiva än om de har låga halter. Oxytoxin utsöndras vid fysisk kontakt/beröring. Den snabbaste effekten fås genom att hålla något varmt mot handflatorna.
Av detta kan jag alltså dra en slutsats som leder till ett oslagbart raggningstips inför adventshelgernas glöggfester.
1) Hämta två mycket varma glöggmuggar, och gå fram till utvald snygging.
2) Säg "oj, den här var varm! Vi tävlar, vi kan väl se vem som kan hålla i muggen längst med båda händer."
3) Släpp innan han gör det, så vinsten är hans.
Score. Tack för mig, och släng dig i väggen, Fexeus.
Efter en stuns runtsurfande i den neuroendokrinologiska delen (för det är ju sådant man gör på en ledig tisdagseftermiddag) så kom jag fram till två saker som kan vara till nytta för alla kvinnor som gillar män och alla män som gillar män. Är ni med?
Jo, neuroedokrinologiska forskningsprojekt visar att män
1) Får en stor ökning av testosteron av att vinna i tävlingar. Inte av att tävla. Utan av att vinna.
2) En plötslig oxytoxinutsönding leder till att alla män upplever okända kvinnors ansikten som mer attraktiva än om de har låga halter. Oxytoxin utsöndras vid fysisk kontakt/beröring. Den snabbaste effekten fås genom att hålla något varmt mot handflatorna.
Av detta kan jag alltså dra en slutsats som leder till ett oslagbart raggningstips inför adventshelgernas glöggfester.
1) Hämta två mycket varma glöggmuggar, och gå fram till utvald snygging.
2) Säg "oj, den här var varm! Vi tävlar, vi kan väl se vem som kan hålla i muggen längst med båda händer."
3) Släpp innan han gör det, så vinsten är hans.
Score. Tack för mig, och släng dig i väggen, Fexeus.
måndag 2 december 2013
En blogglånad jullista
Ingen tid för att hitta ett eget ämne idag, lille sonen fyller år! Lånar istället en bloggfrågelista från "Sammelsurium".
Har du druckit säsongens första glögg än?
Japp, med hjortronsmak. Den var lite onödigt saft-lik.
Gillar du att köpa julklappar?
Ja, det gör jag. Främst åt barnen. Jag försöker hitta saker till de vuxna som de aldrig köper åt sig själva. Men jag är inte familjens mästare på julklappar, det är maken.
När brukar du julpynta?
En liten vända när det är dags för advent (gardiner, ljusstakar, osv) och sedan på allvar samma dag som skolan slutat. Granen kommer in högst en vecka före jul.
Köper du mer julpynt för varje år?
Jag köper något nytt varje år, men slänger eller ger bort det gamla. I år har jag köpt turkosa adventsstjärnor som var jättefina, men lite för otraditionella. De åker förmodligen ut nästa år.
Hur klär du granen?
Tillsammans med barnen, och därför får estetiken stryka på foten för deras idé om hur en gran ska vara.
Hur firar du jul?
Min favoritdag är egentligen juldagen, för då är all mat lagad, och ungarna är fullt sysselsatta med julklappar och jag får sitta ifred och bara käka godis och läsa eller titta på film. Men. På julafton får barnen julklappar direkt på morgonen (anglo-style) och leker med dem. Vi äter skinkmackelunch, och går sedan över till svärisarna för traditionell och alldeles för stor julmiddag följd av paltkoma och julklappsbyte. På kvällen tittar jag på någon översentimental film under filt i soffan, det är tradition.
Julens "måste" på julbordet?
Köttbullar, hemlagade. Skinka, men bara en skiva eller två, och sedan svärisarnas omelett. Prinskorv. Sedan är jag nöjd.
Vilken är den bästa julfilmen?
Fanny och Alexander ser jag ALLTID, men den handlar ju egentligen inte bara om julen. Annars är jag töntigt förtjust i National Lampoons Christmas Holiday.
Bästa julgodiset?
Chokladtryffel. Och ischoklad, fast jag blir illamående efter två bitar. Lite sådant får man leva med på julen.
Vad av allt juligt kan du vara utan?
Julöl. Isch.
(Följer här Blondies tillägg till listan)
Bästa julåt?
Love it.
Har du druckit säsongens första glögg än?
Japp, med hjortronsmak. Den var lite onödigt saft-lik.
Gillar du att köpa julklappar?
Ja, det gör jag. Främst åt barnen. Jag försöker hitta saker till de vuxna som de aldrig köper åt sig själva. Men jag är inte familjens mästare på julklappar, det är maken.
När brukar du julpynta?
En liten vända när det är dags för advent (gardiner, ljusstakar, osv) och sedan på allvar samma dag som skolan slutat. Granen kommer in högst en vecka före jul.
Köper du mer julpynt för varje år?
Jag köper något nytt varje år, men slänger eller ger bort det gamla. I år har jag köpt turkosa adventsstjärnor som var jättefina, men lite för otraditionella. De åker förmodligen ut nästa år.
Hur klär du granen?
Tillsammans med barnen, och därför får estetiken stryka på foten för deras idé om hur en gran ska vara.
Hur firar du jul?
Min favoritdag är egentligen juldagen, för då är all mat lagad, och ungarna är fullt sysselsatta med julklappar och jag får sitta ifred och bara käka godis och läsa eller titta på film. Men. På julafton får barnen julklappar direkt på morgonen (anglo-style) och leker med dem. Vi äter skinkmackelunch, och går sedan över till svärisarna för traditionell och alldeles för stor julmiddag följd av paltkoma och julklappsbyte. På kvällen tittar jag på någon översentimental film under filt i soffan, det är tradition.
Julens "måste" på julbordet?
Köttbullar, hemlagade. Skinka, men bara en skiva eller två, och sedan svärisarnas omelett. Prinskorv. Sedan är jag nöjd.
Vilken är den bästa julfilmen?
Fanny och Alexander ser jag ALLTID, men den handlar ju egentligen inte bara om julen. Annars är jag töntigt förtjust i National Lampoons Christmas Holiday.
Bästa julgodiset?
Chokladtryffel. Och ischoklad, fast jag blir illamående efter två bitar. Lite sådant får man leva med på julen.
Vad av allt juligt kan du vara utan?
Julöl. Isch.
(Följer här Blondies tillägg till listan)
Bästa julåt?
söndag 1 december 2013
Hemliga tomtar
Det blåser storm i mälardalen idag, ifall någon undgått att notera detta. Så pass mycket storm att här på gården har en stor och tung dörr (si så där 50kg) har blåst pang och tjoff av sina gångjärn och ligger nu en bra bit bort på gräsmattan. Tur att man inte stod i vägen för den. I natt, när vi var på väg hem från glöggkväll var det däremot helt vindstilla, så jag kan inte riktigt svara på när det här ovädret startade.
Glöggkvällen var tillsammans med bokcafé-gänget, och vi bestämde då att vi skulle byta julklappar modell "secret santa". Alla skriver sitt namn på en lapp, tillsammans med valfritt antal mer eller mindre användbara ledtrådar till vad man önskar sig och sedan får man dra ett annat namn att köpa klapp åt. Sedan träffas vi och byter.
Med tanke på de medverkande personerna så får vi väl se hur det går. Det avslöjades ganska raskt att en av oss (som ska förbli namnlös) helt enkelt hade dragit sitt eget namn ur skålen och nöjd med tanken på att han nu skulle få "precis det han ville ha" i julklappsbytet stoppade lappen i fickan. Det fick vi ju styra upp. Samma person gick några timmar hem från festen i en annan persons skor. Men sånt händer ju ibland.
Hur känner ni inför sådana julklappsbyten? Ångest eller kul? Jag tycker det är rätt kul när man känner personerna ifråga i alla fall. Jag fick två personer att vara hemlig tomte till, och har nog redan löst vad jag ska köpa till dem, så jag känner mig rätt lugn. Nu ska jag bara hinna in till någon affär och köpa klapparna också.
Glöggkvällen var tillsammans med bokcafé-gänget, och vi bestämde då att vi skulle byta julklappar modell "secret santa". Alla skriver sitt namn på en lapp, tillsammans med valfritt antal mer eller mindre användbara ledtrådar till vad man önskar sig och sedan får man dra ett annat namn att köpa klapp åt. Sedan träffas vi och byter.
Med tanke på de medverkande personerna så får vi väl se hur det går. Det avslöjades ganska raskt att en av oss (som ska förbli namnlös) helt enkelt hade dragit sitt eget namn ur skålen och nöjd med tanken på att han nu skulle få "precis det han ville ha" i julklappsbytet stoppade lappen i fickan. Det fick vi ju styra upp. Samma person gick några timmar hem från festen i en annan persons skor. Men sånt händer ju ibland.
Hur känner ni inför sådana julklappsbyten? Ångest eller kul? Jag tycker det är rätt kul när man känner personerna ifråga i alla fall. Jag fick två personer att vara hemlig tomte till, och har nog redan löst vad jag ska köpa till dem, så jag känner mig rätt lugn. Nu ska jag bara hinna in till någon affär och köpa klapparna också.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)