Från och med idag måste jag alltså komma ihåg att säga att jag är 38 och inte 37 när folk frågar. Det är svårt, sånt där. Mestadels för att det mellan 30 och 40 förekommer en hel massa obetydliga födelsedagar. Åldrar som icke är.
Vissa födelsedagar är otroligt bemärkta. Speciellt under uppväxtåren, då vimlar det av dem. Första födelsedagen, och i princip ALLA upp till 7 år, då man Börjar Skolan På Riktigt, till 10-årsdagen (första tvåsiffriga) till 13-årsdagen (tonåring! OMG!) och 15-årsdagen (pipp- och moppemyndig) vidare genom 18-årsdagen (myndig) till 19 år (studenten!) till 20 (köpa sprit själv!).
Ja, sedan ska man ha en lagom kvartslivskris vid 25 då man känner att vuxenheten närmar sig och helt plötsligt är man framme vid 30, som måste vara åldrarnas motsvarande Prestationsprinsessa. Det är ju innan 30 som man enligt normen helst ska hittat någon att gifta sig med och fortplanta sig med, man ska helst ha ett Riktigt Jobb och för alla med några karriärspretentioner så ska man helst också vara t.ex. publicerad, doktorerad eller ha slagit igenom som artist/skådespelare/whatever...
När man väl överlevt det hindret (som jag klyschigt nog gjorde genom att få min första bok publicerad, gifta mig och skaffa barn...rebelliskt...) så kommer det en massa ickebemärkta födelsedagar.
35 kanske registrerar hos kvinnor i alla fall, eftersom man vid den åldern enligt sjukvårdens normer egentligen är för gammal för att fortplanta sig. Man rekommenderas att ta fostervattensprov när man är gravid och man får inte donera ägg längre heller.
Men annars... vem har någonsin börjat en mening med: "Innan jag fyller 38 måste jag..."
Det händer väl inte?
Innan 40, visst. Där har jag hört många som säger att de ska ha tjänat sin första miljon eller ha byggt sitt eget hus eller ha sprungit sitt första maraton nåt. Men inte 38. Eller 37. Eller 36. Eller 34, vad är det för en ålder??
Så jag räknar med ett ganska kravlöst år innan 39-nästan-40 kommer.
Det blir fint det.
Och hörrni, tack för alla grattis via mail och FB. Jag åt tårta för er också, eftersom jag inte kunde bjuda er alla ;-)
Tur du åt tårta för mig. Innan jag fyllde 35 så kom jag aldrig ihåg hur gammal jag var när folk frågade. Inte vågar jag släppa några barn till världen heller.
SvaraRaderaMen jag håller helt med dig om födelsedagarna. De är ingenting mellan vissa åldrar och såå stora vid andra.
ja men du välkommen i 38 års klubben då....menlösare än menlösast typ! kram från köpenhamnsmorsan
SvaraRaderaGrattis!
SvaraRaderaSjälv svarar jag fortfarande att jag är 49 år, fast jag varit 50 i snart tre månader... Och sen "glömde" du 21 års dagen, den stora 9-år-kvar-till-30-krisen-födelsedagen, den var stor i min bekantskapskrets. När du fortfarande är 20 kanske det bara var en vecka sen du fyllde = du är fortfarande i princip tonåring och kan knappt hållas ansvarig för nått. Men vid 21 är du oåterkalleligen vuxen.
För mig kändes, så här i efterhand, som en ganska onödig "kris" eftersom jag vid 30 års ålder var arbetslös, ogift och väldigt ofgravid, det enda av "värde" jag ägde var en skruttig Folka variant, -72, inte ens värt sitt skrotvärde... Barnen kom först vid 36 och 38 års ålder, så för mig blev 40 mer som "det nya 30"... Vilket borde innebära att 50 är "det nya 490" och hastigt och lustigt blev jag 10 år yngre, tack Åsa!
Ohh, "ogravid" ska det ju vara och "40" inte 490, annars vore jag extremt lastgammal och inte ung o fräsch...
SvaraRadera*skrattar* och jag fyller tydligen 40 om ett par månader! Och det är bara de två senaste åren jag firat min fördelsedag! Nu ÄLSKAR jag att bli firad..
SvaraRaderaDet där med åldrar är lite av i-landsproblem. Jag har varit lastgammal sedan jag fyllde 25 enligt vissa samhällen - så jag bryr mig föga! *ler*
kramar
Grattis i efterskott! Hoppas du haft det bra!
SvaraRaderaJaså vid 35 erbjuds man fostervattensprov! Typiskt! Jag som vill ha fler barn men nog inte kan försöka förän ett par år.
Donera ägg får man tills man är 36!
SvaraRadera