Begränsningar

Idag har jag drabbats av två insikter: den ena är att vi som familj har ett ytterst kort minne och att jag som person är i dålig yogaform. Den första insikten var att vi återigen tagit med oss den dåliga kameran  på semester eftersom "de andra tar ju så mycket plats". Och det har resulterat i att på cirka 600 bilder så fanns det kanske två stycken där jag inte såg ut som något som katten kräkts upp på hallmattan. Det fanns en del fina på pojkarna och en del fina från nöjespark och hav och sådant i alla fall.

Sedan måste jag erkänna att jag låtit yogaformen förfalla något till förmån för cykel och viktträning. Det var inte bra, och det måste jag bättre på å det snaraste. Jag fick till och med påminna mig själv om grundserien i ashtanga-yoga. Så i jakt på lite tips på någons sorts genväg åtminstone till höftstretch så hittade jag den här kvinnan, ny webtrendare inom just ashtanga:

 

Och insåg att jag nog ligger mer än lite efter. I vanliga fall brukar jag kunna skylla på att yogaläraren är en sådan där vegan-vidjesmal människa med tre meter ben som måste vara lätta att dra över huvudet. Men i det här fallet ser Kino från Kinoyoga och jag ut att vara exakt lika olånga.

Jaha, om ni letar efter mig på eftermiddagen så är jag någonstans i närheten av en vägg. Och den lilla kameran ska få stifta bekantskap med återvinningens småelektronikcontainer.