Komplicerat

Jag har mycket att tänka på just nu och absolut ingen förmåga att komma fram till ett vettigt svar. Ibland tycker jag att det skulle vara skönt att vara en sådan där extremt rättrogen högerspökes-kristen från USA, en sådan med för trång kavaj alternativt syntetbyxor och permanentat hår som höjer blicken mot skyn och frågar med djup sydstatsdialekt "What would Jesus do!?" Och sedan bara tar vilken slumpmässig ide som än ramlar in i deras skallar som Guds outspädda sanning. För hörni, vad skönt det vore. Minimal beslutsprocess!

Eller också kanske man skulle må bäst som totalpsykopat som bara gör vad helst som faller den personen in utan att för ett ögonblick känna ånger eller tänka på konsekvenserna. (när jag tänker efter låter dessa båda typer rätt lika...)

Men nu är jag inte någon av dessa personligheter utan en hyfsat vuxen alldeles för välutbildad kvinna som tagit alla sina egna beslut sedan hon var 16 - och ja, levt med och lärt av konsekvenserna. Det är bara det att jag just nu känner att jag har lite svårt med det. Jag känner mig mer som på bilden nedan:

 

Det allra bästa nu vore förmodligen om någon annan människa tog alla mina beslut åt mig. Någon intelligent person som ville mig väl. Tror ni det är svårt att få sig själv omyndigförklarad? Och hur mycket måste man egentligen betala en jourhavande beslutsfattare?

Fler frågor att besvara. Hm. Semester vore förmodligen helt okej också.