IKEA i verkligheten?

Jaha, så nu kan man räkna med att minimalismen är död på riktigt? Eller?

För IKEA, med sina extremtongivande brottareffektiva stylister slår nu fast, att vi lever i verkligheten och inte i små äggskalsmålade dockhus där allt alltid är undanplockat och alla ting smakfulla och matchade. I den nya katalogen och på hemsidan är det fullt med lagom-slarviga interiörer på inspirationssidorna. Kökshanddukarna är inte vikta, de är slängda över bänken. I sovrumsavdelningen så finns det nästan inte en säng som är ordentligt bäddad. Alla lakan och filtar är lite tillskrynklade.

Om jag blundar lite ser jag framför mig horder av stylister som konstfullt sprider ut morotsbitar och köksbänkarnas rostfria ytor (för det BLIR lite stökigt när man lagar mat).

Vi kommer att följa efter. Tro mig.

Jag är inte helt ledsen över det.

Inte för att jag någonsin trott att jag skulle kunna äga ett sådant där extremt välputsat hem. Nej, nej. Inte med en familj där mamman (jag) skiter rätt mycket i vad andra tycker och där pappan (oppfinnar-Jocke) monterar isär x-boxar och ugnsbakar dem, eller där äldste sonen ständigt släpar runt på superhjälteparafenalia och den yngste lever livet stående på huvudet. Vem ska hålla på minimalismen? Katterna?

Nej, jag är glad att folk får börja plocka fram sina saker igen. För jag är nyfiken på folk jag kommer hem till. Jag vill se vad de läser, vad de tittar på för film, vad de spelar för spel och gillar för mat, och vad de sparar på. För det säger så mycket om dem. Jag vill lägga personlighetspussel. Inte stirra på en tom, vit vägg med något tänkvärt ord uppklistrat som en dekal. "LOVE" - eller sånt...

Jag vill gå fram till någons bokhylla och se vilka böcker som är tummade och slitna, eller grubbla över vilken träningsväska i hallen som hör ihop med vem. Jag vill faktiskt se den där verkligheten som IKEA pratar om i reklamen. Inte känna det som om jag vore på besök på ett hotell och sitter i en lounge istället för i ett vardagsrum.

Om ni kan, när nu den nya katalogen kommer, ta en gammal en från 2005-2008 och jämför. Räkna antalet rena diskbänkar mot antalet stökiga, räkna de bäddade sängarna mot de obäddade. Kolla hotellstilen mot hemstilen. Ni kommer att bli förvånade över skillnaden.

unhappyhipsters.com

Som ett svar på gårdagens blogginlägg blev jag tipsad om en sida: unhappyhipsters.com

För dem som inte bryr sig ett skit om vad en hispter egentligen är, kan jag meddela att definitionen är:

En hipster skulle knappast erkänna sig som en hipster - detta skulle innebära att hipsterns identitet som individuell och unik hotas. Den amerikanske komikern Joe Mande har uttryckt det som att "alla hipsters uppfattar sig själva som speciella och unika. De bara råkar manifestera sin exklusivitet genom att bete och klä sig på exakt samma sätt". Hipstern tar avstånd från sin tids -ismer och föraktar kollektivet; de är vidare vanligen ointresserade av politik, till skillnad från många andra subkulturer som punk eller hip hop. En hipster intellektualiserar dock gärna mode och försöker uppvärdera grafisk formgivning till konst. En hipster "konsumerar coolhet", gärna via klädkedjor som American Apparel ochUrban ­Outfitters,^[2][3] även om de mest "unika" och svårtillgängliga varorna som eftertraktas mest införskaffas via internetbaserade auktionshus, exempelvis Ebay.^[1]

(citat från en humoriskt välskriven wikipediasida)

På den sidan gör några trevligt ironiska medlemmar ur samma subkultur narr av densamma. Främst driver man med inredningshetsen, och den allmänna uppfattningen att barn kanske inte mår helt bra i minimalistiska, vita hem med bara ett fåtal leksaker i grundfärgat trä och totalförbud att gå ut och leka, för det kan vara farligt.

Inläggen på sidan påminner lite om Jan Stenmark, och honom vet jag ju att ni gillar.

Här är ett typiskt (den engelska bildtexten översatt av mig)

Husets ägare kom överens om att aldrig någonsin nämna den morgon de tillbringade med att knacka i väggarna tills de hittade utgången.

Eller den här, kanske?

Hans hem hade allt man kunde behöva: ljus, syre, och en avslappnande vinkel att luta sig emot.

Jag fnissar lite, förstås. Jag har åtminstone aldrig blivit beskyld för att vara varken minimalistisk eller trendig.

Less is more? Less is a bore.