unhappyhipsters.com

Som ett svar på gårdagens blogginlägg blev jag tipsad om en sida: unhappyhipsters.com

För dem som inte bryr sig ett skit om vad en hispter egentligen är, kan jag meddela att definitionen är:

En hipster skulle knappast erkänna sig som en hipster - detta skulle innebära att hipsterns identitet som individuell och unik hotas. Den amerikanske komikern Joe Mande har uttryckt det som att "alla hipsters uppfattar sig själva som speciella och unika. De bara råkar manifestera sin exklusivitet genom att bete och klä sig på exakt samma sätt". Hipstern tar avstånd från sin tids -ismer och föraktar kollektivet; de är vidare vanligen ointresserade av politik, till skillnad från många andra subkulturer som punk eller hip hop. En hipster intellektualiserar dock gärna mode och försöker uppvärdera grafisk formgivning till konst. En hipster "konsumerar coolhet", gärna via klädkedjor som American Apparel ochUrban ­Outfitters,^[2][3] även om de mest "unika" och svårtillgängliga varorna som eftertraktas mest införskaffas via internetbaserade auktionshus, exempelvis Ebay.^[1]

(citat från en humoriskt välskriven wikipediasida)

På den sidan gör några trevligt ironiska medlemmar ur samma subkultur narr av densamma. Främst driver man med inredningshetsen, och den allmänna uppfattningen att barn kanske inte mår helt bra i minimalistiska, vita hem med bara ett fåtal leksaker i grundfärgat trä och totalförbud att gå ut och leka, för det kan vara farligt.

Inläggen på sidan påminner lite om Jan Stenmark, och honom vet jag ju att ni gillar.

Här är ett typiskt (den engelska bildtexten översatt av mig)

Husets ägare kom överens om att aldrig någonsin nämna den morgon de tillbringade med att knacka i väggarna tills de hittade utgången.

Eller den här, kanske?

Hans hem hade allt man kunde behöva: ljus, syre, och en avslappnande vinkel att luta sig emot.

Jag fnissar lite, förstås. Jag har åtminstone aldrig blivit beskyld för att vara varken minimalistisk eller trendig.

Less is more? Less is a bore.