Halvjobbiga insikter

Vissa insikter, som att man är en något bortskämd, halvgnällig i-lands-Svensson, kan ju drabba en sådär utan förvarning en lördagseftermiddag också. Dagen började kanske inte helt optimalt, eftersom den första mänskliga röst jag hörde var äldste sonen som stod nedanför trappan till ovanvåningen och ropade:
"Mamma! Jag mår inte bra, kom och hjälp mig när jag spyr!"

Så då gjorde jag det och sedan lagade jag frukost åt mig själv, för jag ät inte hur jäkla vek som helst... Sedan verkade dagen räta upp sig igen och jag åkte iväg för att handla. Eftersom solen sken så tog jag vägen förbi Jysk och njöt av att kunna köpa matchande allting (dynor osv) till terrassen utan att behöva titta på prislapparna. En liten belöning till mig själv för att jag jobbat så sjukt mycket på sistone.

Men så var det som om jag drogs med av detta litegrann och åkte hem och startade sjuhundra olika projekt på en gång. Skruvade ner varenda pryl jag skruvat upp under de sista tre åren på sagda terrass, till exempel. Mätte för att såga till foder till fönstret - för på samma sätt som bagarns barn inte får några bullar så får byggingenjörens fru minsann inga lister i huset. Nåja.

Sedan mitt i allt så tog energin bara slut. Och jag insåg att jag var trött. Och hade ont i nacken. Och träningsvärk från igår. Och då ville jag att det skulle komma någon trevlig, vuxen, person och fixa färdigt alla halvdana projekt åt mig.

Ja, och så insåg jag ju att det är jag som är den där vuxna personen.

Så nu har jag istället gått in och sitter och tittar på bilder på andra människors bloggar och ser hur snyggt de har gjort på sina altaner och terrasser och i deras uterum. Min ser fortfarande ut så här:

...och några efterbilder till den förebilden lär det inte bli på ett tag. Jag tänker fika.

Vuxna människor

I morgon ska jag åka på en specialvisning på en lokal filmfestival med en filmklass. Den består av män i åldern 19 - 29 och jag har hittills hunnit hota dem fyra gånger med att jag kommer att tvinga dem ha på sig reflexväst, gå två och två och hålla handen om de inte uppför sig som Ansvarstagande Vuxna Människor.

Men så hade jag möte med bokcaféets styrelse ikväll, och insåg att det där med vuxenheten kanske är lite klen även hos människor som är 15-20 år äldre än mina elever. En av männen hade till exempel lyckats gå i sömnen efter en kräftskiva, och istället för att som han trodde, kliva in på toa så föll han handlöst rakt nerför trappan från andra våningen med ett ljud som hans fru beskrev som "någon som knuffar en tung byrå utför trapporna". I fallet hann han, enligt uppgift, tänka två tankar: 1) Det här kommer att göra ont! och 2) Jag måste rulla ihop mig till en liten, liten boll!

På samma möte satt en man som hittills åkt sin nya, stora crossmotorcykel i vanliga kläder och med Bierkenstok på fötterna. Han fick nyss se sin kompis köra på en sten i full blås på fyrans växel och därmed tog det tvärstopp och ambulans fick tillkallas. Det hade "Gett honom en liten tankeställare". Jaha.

Åh andra sidan, fick jag också veta att en tredje person på samma möte nu har gått i pension. Vid fyrtiofem års ålder. Han har lagt ner sin rörmokarfirma och jobbar nu bara någon gång ibland om och när han känner för det. Han hade förstås lite andra pensionärsdrag redan innan. Till exempel betalar han inte med kort, för de "Funkar aldrig". Istället går han och tar ut kontanter på sin bank. Vilket är en prestation, eftersom den banken är kontantlös. När han kommer in så sätter han sig i en soffa, och så får en av personalen gå och ställa sig i bankomatkön med ett av bankens uttagskort och hämta kontanter ÅT honom.

Det är kanske att bli lite väl vuxen.

Det kanske är vi som ska ha reflexvästarna istället - speciellt som vi alla ska träffas och ha kräftskiva på lördag.