Vobb och brandrök

Det är en lite speciell känsla att titta ut på morgonen och se ett stort rökmoln över bygden. Speciell på ett inte-bra sätt. En gård i grannbyn, där bokcaféet ligger, hade fattat eld och ekonomibyggnaderna har brunnit ner till grunden. Så här såg det ut:

Fotot stal jag från Facebook av Thomas Persson. Du får höra av dig om royalty. :-)


Inga människor eller djur hade skadats i alla fall.


I övrigt har jag fått reda på att jag inte är hemma och vabbar med min yngste son. Nej, jag "vobbar" tydligen. Alltså, jag jobbar hemma med sjukt barn. Det är tydligen något som blir allt vanligare, och häpp! så dyker det upp någon psykolog som vill tala om att det är minsann en fara! För då blir inte barnen riktigt bra omskötta när de är sjuka.

Så jag kände att jag måste kommentera:


1) Måste vara blyga och försynta barn den psykologen har... om mina telingar önskar saft, snortorkning eller annat så hojtar de "Ma-maaaaa! Saft! Saaaaft!" vare sig jag sitter i telefon med miljonkund eller inte. 
2) Barn behöver inte aktiveras med 300 pyssel och andra aktiviteter när de är sjuka. Då ska de ligga nedbäddade i en soffa och titta på bolibompa och dricka juice och bli friska. 
3) Jag kan hur som helst inte göra något annat än jobba samtidigt för det är så fruktansvärt dyrt och krångligt att vabba och eller sjukskriva sig som f-skattare att det inte finns någon som helst mening.


Gomorron.