Middag, reamotorer och Dreamhack

Igår kväll hade vi kick off med bokcaféets crew, vilket ju innebär middag som tillagas i lag. Jag tillhörde förrättsgruppen. Vår rätt blev till sist:

Tilltugg till fördrink: Petit chouxer med fyllning av rökt nötkött och pepparrot/persiljekräm.

Förrätt: Marinerad torsk sushi-style på bädd av grönt äpple och fänkål med skirt smör och pepparot, med svartpepparknäcke.

Varmrättsgruppen hade gjort: Kycklingfilé med bacon- och persiljefyllning, rotfrukter i ugn, wasabikräm och mangosås.

Efterättsgruppen betraktades ju som underdogs, eftersom den bestod av fyra män som påstod att de knappt kunde koka vatten. De började med att presentera detta:

...vilket då är en pytteliten marshmallow på ett pyttelitet salt kex pudrat med o'boy. På en liten bit Torky-papper. Det hela var förstås bara en bluff (även om en av våra "foodies" blev litegranna sur på riktigt) och den riktiga rätten var denna:

Två sorters pannacotta och kaffedrinkar. :-) (Linda och Titti, jag stal era bilder från FB!)

Tack och lov gjorde all maten att vinet inte hade någon större effekt på mitt huvud - tack och lov eftersom jag strax ska åka och göra ett reportage från ett 10-årsjubileum på ett flygplansmuseum. De ska provköra jetmotorer. Kunde ha blivit plågsamt.

Lite senare idag kanske jag dessutom ska titta på TV-sport med pojkarna. Japp. E-sport, alltså. Dreamhack pågår just nu, och finalen i Starcraft sänds live på svt. Jag pratade med en pappa medan våra söner spelade innebandy om det här med e-sport.

Det är litegranna svårt att säga till barnen: "Sluta nu att spela x-box och gå ut och lek! Det där spelandet kan aldrig leda till något!" när man kan tjäna sådana oerhörda summor i prispengar på till exempel Starcraft. Vore man lite business minded som förälder (ni vet den typen som skjutsar ungarna till all möjlig sport med den hemliga tanken att ungarna en dag ska bli proffs i någon mulitmiljonsport och försörja dem...) så borde man egentligen ropa in ungarna.

"Kom GENAST in från fotbollsplanen! Du rör inte en boll igen förrän du spelar dina två timmar!"

För man vet aldrig. Steve Jobs mamma tyckte också att han borde vara ute och leka mer...