Vadå Foucault??

Ibland måste man helt enkelt ta en sträng titt på sig själv och fråga: "Men herregud, när slutade du använda just den delen av hjärnan?"

Jag menar, vi brukar ju skämta oss mammor emellan ibland att vi förmodligen krystade ut stora delar av hjärnan tillsammans med efterbörden - att vi har haft gravidhjärna och amningshjärna och så vidare... och ja, det är inte lätt att vara skarp när år av sömnbrist och mysko hormoner har gjort sitt. Men ändå brukar ju jag tycka att jag är hyfsat smart.

Men inte så smart som jag varit, tydligen.

I förebyggande syfte (jag lovar, mer info kommer...) har jag börjat återbekanta mig med giganterna inom min nisch. Genier som Foucault, Bourdieu, Lacan och Beauvoir.

För några år sedan hade jag ett visst begrepp om vad de pratade om. Om någon skulle komma på tanken att fråga, kunde jag till och med med visst självförtroende förklara vad som skiljde episteme från dispositif och Bourdieu från Lacan...

Idag - not so much.

Nu sitter jag och läser och känner mig i stort sett som:

 

...fast eftersom jag har en del - öh - artificiell intelligens applicerad på mitt hår så är jag väl en brunhårig apa då. 

Frågan är bara vilket av alternativen som gäller:

1) Har jag blivit mindre intelligent alternativt håller på att bli senil vid 38 års ålder

eller

2) är jag bara otränad och kan öva upp de grå cellerna snabbt och hoppas att cellulärt minne fungerar som muskelminne

eller

3) har jag begravt gammal kunskap under en massa ny (som till exempel bokföring och e-handel) så djupt att jag inte har en chans att exkevera den igen?

Äh. Jag kanske ska lämna Foucault åt sitt öde en stund och titta på Sathurday Night Live istället.