Knäcka koden

Sonen har nyss lärt sig simma. Det gick lite knackigt först. Han kom en tio meter, sedan sjönk han, fick vatten i munnen och sjönk lite mer. Men nu - nu jäklar, nu är ungen snart vattensäker. Det roliga är, att simkunskaperna bara föll på plats från ett badhusbesök till nästa. Från att ha simmat knackiga tio meter i taget så blev det plötsligt 100 meter.

Han hade "knäckt koden", som man så käckt brukar säga.

Samma sak var det med cyklingen. Och jag tror yngste sonen är på gång att knäcka läskoden. det är jättestor evolutionära hopp för barnen, hela tiden.

När slutar de?

För jag vet inte om jag har känt likadant på mycket länge.

Och - i vissa fall tror jag att man helt enkelt inte kan knäcka koden. Idag har jag till exempel för 800:e gången konstaterat att jag fan inte begriper mig på män. Vilket här helt otroligt om man tänker efter. Jag har bara tränat typiska kill-sporter, jag har varit flickvän/sambo/gift i över 22 år av mina 38 (vilken tanke där...) och jag har söner.

Men nä. Inte en chans till någon kodknäckning där, det är rena enigmachiffret fortfarande. Så visst, kvinnan kanske är det mystiskt könet... men män är fan det skumma könet.