torsdag 8 november 2012

Hoppsan, vad hände med året?

Jag undrar vad jag kommer att minnas av 2012 sådär i efterhand? Det är märkligt hur vissa år bara försvinner förbi utan att lämna några större intryck. Vi är snart framme vid första söndagen i advent, jag har redan handlat julklappar och planerar julmarknad och snart är det 2013.

Det har inte varit ett tråkigt eller händelselöst år (fast ett sådant kan jag å andra sidan när jag hade sist) - det har hänt massor. Men det har inte varit ett år av vare sig jättehöjder eller jättedalar. Bara ett väldigt snabbt förbisprunget år.

Mitt bland alla naturkatastrofer och val och oroligheter och krigshärdar så har 2012 bara passerat.

Det är väl en himla tur att jag inte tror på att världen ska gå under den 21 december. Där kör jag stenhårt på Magnus Betnérs linje: om nu mayaindianerna var så smarta att de kunde förutsäga jordens undergång 600 år senare, så var det en himla miss att inte förutsäga att de själva skulle bli utplånade av conquistadorerna...

Men hur minns ni ert 2012? (lika bra att ställa den frågan nu, som det här året har löpt på så är det förmodligen den 3 januari innan jag kommer på att fråga nästa gång)

Har det varit ett maratonår eller ett spurtår?

Och god jul och gott nytt år och god fortsättning och glad påsk på en gång...


4 kommentarer:

  1. Åh. jag orkar inte riktigt tänka på hur det här året varit. Mer än att det gått fort. Det var nyss December tycker jag.

    SvaraRadera
  2. Ja va faan, lika bra att ta allt på en gg....
    Jag tror att varje år ska bli bättre än föregående men jag blir lika jävla blåst varje år.....
    Det är helt ofattbart!!
    Ha en skön kväll !!

    SvaraRadera
  3. Ha ha Betnér... ja jag tror ju att den 21:a december så kommer det att bli nån slags nyvaknande. Det andliga kommer att få större genomslag om man ska vara seriös (!).

    Annars tycker jag att det här året har varit klart bättre än de föregående vilket i sig inte är nån särskilt bra jämförelse. Det gick åt helvete med fölen och en massa annat men i stort tycker jag att det varit ett kliv i rätt riktning.

    SvaraRadera
  4. Det har gått fort, så det borde vara ett spurtår, men det har känts tungt som ett maraton... Springandet tar liksom aldrig slut...

    SvaraRadera