Spökhistoria 1, del 3

Här kommer tredje delen. En del kvar...

Gui, del 3

Nu var det Johans tur att sänka blicken. Han tvingade sin trötta hjärna att gå igenom bekantskapskretsen. Hans ex? Ekonomen de var tvungna att sparka förra året? Killen som hyrt båtplatsen innan honom?

-         Det…finns en gubbe, sa han till sist trögt. En korean… eller kines. Thailändare, vad vet jag. Vårt företag ville köpa huset där han bodde för att riva det. Han ville först inte flytta. Men vi övertygade honom.

-         Och du känner att det inte gick helt schysst till? frågade Fille med ett relativt neutralt tonfall.

-         Nej.

Det blev tyst ett ögonblick. Fille strök sitt skägg, precis så som universitetslärare alltid gjorde på film innan de sade något väldigt eftertänksamt.

-         Det här är så intressant, sa han till sist. Kan du mycket om asiatisk kultur, har du rest mycket i till exempel Kina?

-         Nej, aldrig.

-         Just kineserna har en väldigt utvecklad mytologi som rör spöken och deras förmåga att interagera med levande människor. Det finns till och med sägner om spöken som äter, eller som kommer tillbaka för att ha sex med någon. Eller för att hämnas på någon. Även genom drömmen ibland.

Tröttheten gjorde Johans tålamod kort.

-         Sitter du och påstår på allvar att jag är besatt av någon kinesisk ande, fräste han till. Ska jag ringa någon excorsist nu, eller?

-         Nej, nej, försäkrade Fille hastigt. Nej, jag menar att du någonstans snappat upp den här kunskapen. Och ditt undermedvetna använder myten som ett slags botgörelse för ditt dåliga samvete. Din hjärna har på något sätt kopplat ihop gubbens nationalitet med mytens ursprung.

Johan lugnade ner sig något.

-         Så, vad skulle en kines göra för att få sova gott på nätterna då?

Den andra mannen höll upp ett finger för att be Johan vänta och gick in i rummet bredvid. Han öppnade en låda, stängde den, och öppnade en till. Tydligen letade han efter något. Då Fille kom tillbaka höll han ett föremål i händerna.

-         I vissa provinser använder man en sådan här för att avvärja onda andar.

Johan tog emot saken. Det såg ut som ett nät, gjort av lätt klibbiga trådar, som om de var doppade i tjära eller kåda. Här och var satt små, sexkantiga speglar fastknutna. De fångade ljusen från fönstren.

-         Är det… en drömfångare? frågade Johan osäkert.

Saken påminde vagt om de indianska varianter han sett säljas i presentaffärer.

-         Ja och nej. Den fångar spöken, sägs det. Jag köpte ett par sådana där i Beijing och använder dem i undervisningen. Du kan låna den där.

-         Men du sade ju att det var mitt eget psyke som konstruerat alltsammans, invände Johan förvånat.

-         Ja. Men det betyder inte att det här inte kommer att fungera, svarade Fille och log. Och du måste verkligen få sova, så mycket är säkert.

Då Johan kom hem slängde han spökfångaren på bordet i hallen. Han tänkte lämna den till Patrick redan nästa morgon, det hela var bara för vidskepligt och dumt. Med stor beslutsamhet följde han sedan de vanliga kvällsrutinerna och gick och lade sig. Efter bara ett par minuter kände han hur den vanliga mardrömmen närmade sig. Hur något smög sig närmare och hur hans kropp stelnade till och blev orörlig. I sista sekunden innan drömmens grepp var totalt, reste han sig och småsprang ut i hallen. Han hämtade spökfångaren och hängde den alldeles ovanför huvudet, runt sänglampan. Och somnade.

Nästa morgon vaknade han utvilad. Han kunde knappt minnas en måndagsmorgon då han varit så alert, så vaken. Han tog en snabb femkilometersrunda redan innan gymmet öppnade dörrarna och gjorde sitt personbästa resultat i bänkpress. På strålande humör gick han mot Cup o’ Jo för att äta frukost. Tydligen visste Fille, det fåniga namnet till trots, vad han pratade om. Det skulle…

Han tvärstannade innanför dörren på caféet. Bakom disken stod Ann. Hon stirrade på honom med ögon runda som två glänsande mynt. Över hennes ansikte löpte tunna, tunna röda linjer, som om någon lagt ett nät över henne och det bränt sig fast i hennes hud. 

Samma slags nät, samma mönster som i spökfångaren.