Halloweenskräck del 3

Avslutningen och sedan tillbaka till det vanliga programmet i morgon!

Två veckor senare kom Jennifer ner i källaren där Tobias just höll på att montera tillbaka bakstycket på torktumlaren. Sista gången de tumlat handdukar hade han kunnat ana ett hackande ljud från maskinen och han hade trots allt inte gett upp jakten på en logisk förklaring. Av samma anledning hade han också låtit Lumberjack-Jack stå kvar på sin plats på skänken.  Han var en vuxen, klartänkt man som inte var rädd för dockor.

”Du, jag orkar fan inte med en natt till med avbruten sömn” började Jennifer. Hennes hjärtformade ansikte såg blekt och medfaret ut och hon gnuggade sig trött i pannan medan hon pratade. ”Igår natt väckte du mig tre gånger för att lyssna efter det där ljudet som inte finns.”

”Det finns visst” svarade han defensivt. ”Jag hör det ju!”

”I alla fall åker jag hem till Kattis ikväll och är borta till på söndag. Jag måste få sova ut ordentligt ett par nätter, annars blir jag galen.”

Tobias nickade utan att säga något mer. Det gav honom två nätter i ensamhet att äntligen reda ut varifrån hackandet kom. Det var en utmärkt plan.

Så snart det blivit någorlunda mörkt övergav Tobias sängen och satte sig i soffan istället. Vardagsrummet låg mitt i huset och den perfekta platsen för att lyssna i alla riktningar. Hackandet kom tillbaka strax efter klockan ett, starkare än någonsin. Det lät nära, nästan som om det kom inifrån rummet. Men varje gång Tobias vände huvudet mot skänken vid fönstren tystnade det.  Tobias stirrade på den dumt grinande dockan i flera, långa minuter och vände sedan på huvudet. Efter några sekunder började hackandet igen. Klockan tre hade Tobias inte en logisk tanke kvar i huvudet. Han hoppade upp, grabbade med en rysning tag i dockan och halvsprang ut i tvättstugan. Där slängde han ner skogshuggaren i en tvättkorg, stängde locket och ställde för säkerhets skull en tung hink med tvättmedel ovanpå. Sedan gick han och lade sig. Huset var välsignat tyst. I några minuter. Sedan startade hackandet igen, fast dämpat nu. Mycket dämpat.

Det behövdes tre koppar kaffe för att få Tobias i vaket skick nästa morgon. Så snart bokstäverna i tidningen bildade ord istället för oläsliga chiffer slog han upp annonssidan. Det skulle vara en bakluckeloppis ute vid en bygdegård samma eftermiddag. Han visste att det var en chansning, men han måste få prata med kvinnan som sålt dockan. Hon fick väl tro att han var galen, helt enkelt. Först trodde han att han sett fel, men han hade trots allt studerat försäljerskans snygga ben ganska noga, och hon satt med dem dinglade på samma sätt från sin SUV. Han hade hittat henne, bara minutrar efter att han anlänt till loppisen.

”Hej!” sa hon igenkännande så snart han kommit nära nog. ”Är du också här?”

”Ja, jag tittar runt lite… Jo, du jag undrade lite över skogshuggardockan jag köpte av dig sist. Var det… har du märkt något speciellt med den?”

”Annat än att den skrämmer livet ur mina barn? Neeej. Men jag kan ju berätta att min mans gamla mostrar Elna och Edla var nästan besatta av den där gubben. Särskilt Elna. Oj, hon borstade till och med skägget på honom på söndagarna och vände på honom så han inte skulle bli blekt på ena sidan av solen.”

”Jaha. Kan man få prata med Elna om dockan kanske, jag är så intresserad av den här sortens leksaker.”

Hon skakade beklagande på huvudet.

”Tyvärr. Elna dog för flera år sedan.”

Samma natt började hackandet igen vid ettiden. Den här gången starkare än någon annan natt. Och den här gången kom det definitivt från tvättstugan. Tobias stod i den mörka hallen och stirrade på tvättstugedörren. I handen höll han en hockeyklubba. Han var trött, så trött, men fast besluten att lösa situationen en gång för alla. Han var bara rädd att bli galen på riktigt, om han nu öppnade dörren och fick se skogshuggardockan stå där med yxan i högsta hugg. Plötsligt hördes ett knak, en stor smäll. Och sedan total tystnad. Tobias höll andan och sträckte fram handen mot dörrhandtaget.

Tvättstugan var tom. Korgen där han lagt dockan var omkullvält och tvättmedlet låg utspritt över golvet. Bakdörren var öppen. Och något rörde sig utanför. Han samlade kraft, höjde klubban och rusade med desperat mod ut genom dörren. Han svingade, och klubban träffade en solid kropp.  Allt blev stilla. Tobias snubblade in i tvättstugan igen och slog till strömbrytaren vid dörren. Uteplatsen badade i ljus. Alldeles vid trappan låg den gamla kvinnan som ringt på hans dörr för ett par veckor sedan. Han kände igen henne direkt på den virkade mössan. Skillnaden nu var att hon låg alldeles stilla, och det vinröda garnet blöttes sakta igenom av ljusare rött. Blod strömmade från tantens huvud. Tobias närmade sig försiktigt. De gamla ögonen stirrade rakt upp i natthimlen. Hon var klart och tydligt död. Han hade slagit ihjäl henne. Han hade dödat henne. Med sin hockeyklubba. Han använde samma klubba för att peta upp den långa koftan. Det satt en fastsydd lapp inuti, en sådan som dagis och äldreboenden använde. Edla Henriksson.

Han insåg att han glömt fråga efter den andra systern.  Utmattad och chockad sjönk han ner på golvet. Nu såg han tydligt vad som åstadkommit det hackande ljudet. På stenplattorna låg en skruvmejsel, och på den bastanta trädörren syntes en mängd märken. Tanten hade suttit där och hackat och hackat tills hon till sist fått loss en list och kunnat bryta sig in. Han undrade stilla hur länge hon krupit runt i buskarna utanför huset i jakt på sin älskade docka. Han undrade om hon spionerat på dem genom de stora fönstren på nätterna. Han undrade väldigt mycket över vad Jennifer skulle säga när hon kom hem och hittade honom bredvid ett gammalt lik på uteplatsen. Men han var för trött, helt oförmögen att röra sig. Han bara glodde på den växande blodpölen runt mössan. Och mest av allt undrade han var Lumberjack-Jack tagit vägen. För han kunde inte se dockan någonstans.