Självisk terapi

För någon vecka eller så sedan skrev jag i förbigående att Kim Kardashian ska ge ut en bok. Det kom som lite av en överraskning, men - tänkte jag - det finns ju duktiga spökskrivare. Sedan visade sig ju det hela vara en bilderbok, och då blev det mera logiskt. Dessutom en bilderbok med bara the Kimsters självisar. 350 stycken av dem. Och boken heter förstås Selfish.

Där har ni omslaget.

Jag ska erkänna att jag inte riktigt begriper det där med selfies. Eller, jag fattar varför man gör dem och jag fattar också att det förmodligen lätt blir en vana och något nödvändigt, en återspegling av ens jag, eller en dokumentation av dagen. Men jag tar dem sällan. Någon gång gör jag en tillsammans med någon annan, och ibland tar jag en bild på mig själv och skickar till någon för att visa något. Som en tröja, eller extra mörka ringar under ögonen eller så. Men aldrig en dagens outfit, eller en träningsbild eller så... nu har jag inte Instagram iofs. Kanske går det fortare att skaffa sig selfie-vana när man inte har text att luta sig mot.

Hur som helst, så är det nu fler och fler som böjar skriva om användningen av selfies som terapi. Ibland kan det vara för att få ökad acceptans över sin egen kropp/sitt eget utseende. Ibland kan det vara riktade selfies, som på denna sida: http://therapyselfies.tumblr.com/ där man försöker få bort stigmat med att gå till psykolog genom att ta bilder i väntrummet och öppet deklarera att man behöver hjälp och att det inte är skamligt.

Så jag ska göra ett försök att verkligen begripa detta fenomen genom att gå med i en bloggutmaning - man ska varje dag i en månad ta en selfie, sedan lägga ut dem alla tillsammans och därigenom få en visuell överblick över en vanlig månad i ens liv. Alla ska tas med mobil och utan hjälp av någon annan. Jag är lite nyfiken på vad resultatet kommer att bli? Kommer jag att skaffa instagram nu? Kommer någon av bilderna att innehålla ducklips? Kommer bilderna att bli bättre eller sämre efter fyra veckor? Än så länge har jag hunnit med två bilder - så om 28 dagar får jag väl lägga ut resultatet. Om jag pallar med.

Jag är redan nu lite orolig för att någon ska hitta mobilen och tro att jag är världens mest självupptagna människa, med bild efter bild av mig själv...

Nestingterapi

Livet går ungefär på rätt köl igen, alla är hyfsat friska, huset har inte brunnit ner och katterna har inte blivit överkörda. Det har heller inte skett några större missöden med inredning eller inventarier och jag har till och med jobbat ikapp en del. Skörden blir inte bra i år efter skitsommaren, men vad gör man åt vädret...

Vi har ägnat åt oss lite nestingterapi, för att till sist och slutligen få grepp om tillvaron. Det kändes fullt berättigat, eftersom det numer är vetenskapligt bevisat att kvinnor blir hyperbra på att ta hand om värnlösa under stor stress (men inte på att ta hand om sig själva). Vi ser om vårt bo så det blir så tryggt och välutrustat och säkert för avkomman som möjligt. Det är inget att göra åt saken, det är bara att slappna av och låta hormonerna och reptilhjärnan göra sin grej.

Alltså har jag städat och rensat en massa garderober, storhandlat mycket präktigt och med planerade måltider en vecka framåt och toppade detta med en familjeexkursion på eftermiddagen. Först shoppade vi allt som kan behövas för en hel skoltermin i klädväg, sedan tog vi tillfället i akt och handlade till presentlådan/tidiga julklappar på en närbelägen leksaksaffär. Jag plockade till och med åt mig dubbla uppsättningar leksakskataloger så barnen kan kryssa för och lämna när äldre släktingar frågar efter presentförslag, istället för att jag ska bokstavera i telefon:
"Nej, de heter alltså både Bakugan och Gundalian invaders. G-U-N-D-A-L-I-A-N. Ja. Nej, de är inte gjorda av lego..."

Sedan stod jag alldeles för länge och log mot det här på legohyllan:

Det är Weathertop, om någon undrar. Eller Sindarin Amon Sûl, då...

Och sedan påstod min man att han höll på att svimma för att luften på denna leksaksaffär (en ENORM en, som påstår att de ÄR leksaker. Hint, hint) var för dålig och syrenivån eventuellt med flit sänkt så att alla föräldrar ska ta beslut med sänkt omdöme.

Så då var det bara att åka hem. Till nästet. Som känns ganska ombonat ikväll.