Nestingterapi

Livet går ungefär på rätt köl igen, alla är hyfsat friska, huset har inte brunnit ner och katterna har inte blivit överkörda. Det har heller inte skett några större missöden med inredning eller inventarier och jag har till och med jobbat ikapp en del. Skörden blir inte bra i år efter skitsommaren, men vad gör man åt vädret...

Vi har ägnat åt oss lite nestingterapi, för att till sist och slutligen få grepp om tillvaron. Det kändes fullt berättigat, eftersom det numer är vetenskapligt bevisat att kvinnor blir hyperbra på att ta hand om värnlösa under stor stress (men inte på att ta hand om sig själva). Vi ser om vårt bo så det blir så tryggt och välutrustat och säkert för avkomman som möjligt. Det är inget att göra åt saken, det är bara att slappna av och låta hormonerna och reptilhjärnan göra sin grej.

Alltså har jag städat och rensat en massa garderober, storhandlat mycket präktigt och med planerade måltider en vecka framåt och toppade detta med en familjeexkursion på eftermiddagen. Först shoppade vi allt som kan behövas för en hel skoltermin i klädväg, sedan tog vi tillfället i akt och handlade till presentlådan/tidiga julklappar på en närbelägen leksaksaffär. Jag plockade till och med åt mig dubbla uppsättningar leksakskataloger så barnen kan kryssa för och lämna när äldre släktingar frågar efter presentförslag, istället för att jag ska bokstavera i telefon:
"Nej, de heter alltså både Bakugan och Gundalian invaders. G-U-N-D-A-L-I-A-N. Ja. Nej, de är inte gjorda av lego..."

Sedan stod jag alldeles för länge och log mot det här på legohyllan:

Det är Weathertop, om någon undrar. Eller Sindarin Amon Sûl, då...

Och sedan påstod min man att han höll på att svimma för att luften på denna leksaksaffär (en ENORM en, som påstår att de ÄR leksaker. Hint, hint) var för dålig och syrenivån eventuellt med flit sänkt så att alla föräldrar ska ta beslut med sänkt omdöme.

Så då var det bara att åka hem. Till nästet. Som känns ganska ombonat ikväll.