lördag 11 augusti 2012

Odödliga teman

I eftermiddags var jag på premiären av en pjäs som bygger på en aldrig tidigare skildrad historia. Redan det är lite ovanligt. Det är inte ofta jag ser något helt nyskrivet. Istället går jag på "En modern Midsommarnattsdröm" eller "Romeo och Julian - en KBT-version" eller "Bridget Jones som teater!"

Just det faktum att jag aldrig hört den här berättelsen i någon tidigare form gjorde mig våldsamt nyfiken på att begrava mig i den. Tyvärr går det ju inte. Pjäsen var en och en halv timme lång, och sedan finns det inte mer att läsa. Visst, eftersom det är en sann historia med riktiga personer finns det en del faktatext, men det är inte det jag pratar om.

Jag ville ju gå hem och sjunka ner i en 600-sidors roman om dessa människor!

Tänk att ni läste en rekommendation (t.ex. på en blogg) för en roman med följande handling:


I slutet av 1800-talet bryter en ung man med sin berömde far för att försöka överleva som konstnär i Stockholm. Inom kort svälter han. Blek och svimfärdig vandrar Hjälten-i-berättelsen in på ett lokalt café som ägs av Hjältinnan-i-berättelsen. Hjätinnan är en praktisk och rådig kvinna, förlovad med en godsägare. Hon när dock en hemlig beundran för konstnärer och vill inte se den vackre, unge hjälten svälta. 

En kärlekshistoria uppstår - de kommer båda från hem där modern saknas och förhållandet med fadern är komplicerat. Hjälten längtar efter att bli beundrad och uppskattad och omhändertagen och Hjältinnan efter att få flyttas från sin säkra, trygga tillvaro till något nytt och passionerat.

Hjälten reser till Amerika för att måla. Där hamnar han på sjukhus, och det visar sig att han har fått hjärnsyfilis efter en rad förhållanden. Chockad väljer han att inte berätta något för Hjältinnan, som istället får skicka honom pengar till en hembiljett. Han återvänder hem till Sverige och tar ett arbete på arkitektkontor. Hälsan fortsätter att vackla, och paret för en sorts varken-eller-tillvaro. Hjältinnan gör två aborter i tysthet medan de väntar på att Hjälten ska få sin stora chans. Han hoppas och önskar ständigt att någon lagom liten stad ska brinna ner till grunden, där en ung arkitekt kan få skapa sig ett namn.

När Hjältinnan blir gravid för tredje gången vägrar hon helt enkelt att göra abort. Hjälten friar.

Och det är nu berättelsen blir intressant.

Hjältinnan vägrar. Hon vill inte binda sig med en man som inte kan försörja henne, som emellanåt är så sjuk att hon är rädd att han ska dö. Hon vill istället föda barnet i hemlighet och låta det uppfostras på landet tills de båda kan få råd att gifta sig och flytta till en ny stad där ingen känner dem. De får en dotter.

Så händer det omöjliga. Någonstans i mellansverige brinner en liten stads hela stadskärna ner till grunden, och en av stadens rikaste män anlitar Hjälten som arkitekt. Hjälten flyttar från den stora staden till den lilla och får uppdrag efter uppdrag. Han blir helt uppslukad av sitt nya uppdrag och träffar Hjältinnan och sin lilla flicka alltmer sällan. Han sätter sin prägel på hela staden.

Ja, sedan kommer förstås Den Andra Kvinnan. Hjälten har förstås haft andra kvinnor hela tiden, men aldrig som nu. Hon är vacker, välkänd och gillad i den lilla staden och Hjältinnan får snart ett brev på posten där Hjälten ber henne lösa dem från deras trolovning. Hjätinnan vägrar. Tvärvägrar. Passionen och den svikna kärleken blir till bitter besvikelse och hämndlystnad.

De tre fastnar i en rasande triangel av hat och rädsla och passion och kamp ända fram tills Hjälten till slut blir galen av sin sjukdom och dör. Hjältinnan och Den andra avslutar dramat med en uppgörelse inför hela staden under Hjältens begravning.

Jag menar - skulle inte ni köpa den och läsa den i semesterhängmattan? Romantik, sex, vilda fester, remarkabla sammanträffanden, triangeldraman, dysfunktionella familjer och otroliga byggnader...

Vill ni se en av byggnaderna som Hjälten ritade på riktigt?

Jag får helt enkelt tjata på manusförfattaren/regissören tills den där romanen dyker upp.

5 kommentarer:

  1. Jo, det skulle nog kunna bli en bok som heter duga! Du får väl skriva den själv!

    SvaraRadera
  2. Jo det skulle jag!
    Särskilt när du saluförberättelsen så spännande.
    Kram

    SvaraRadera
  3. Jag vet inte men nu för tiden tycker jag det är asdrygt att läsa om romantik och sex. Förr slukade jag sådant. Det måste ha hänt nåt.

    Skapligt hus. =D

    SvaraRadera
  4. Åhh, håller med Freja där!! Men jag håller också med Pipan - jag har svårt för den typen av drama. Jag blir tyvärr mest ilsken på fruntimmer som liksom håller på och offrar sig..

    Kramar Åsa!

    SvaraRadera