Fegar ur...

Min kvällspromenad börjar bli läskig. Inte på grund av mörkret i sig. Jag gillar faktiskt att vara ute på natten, särskilt här ute på landet. Den största risken här ute är knappast att bli överfallen... snacka om tragisk våldsverkare som skulle gömma sig i ett dike härute, myggbiten och med häcken full med fästingar och rödmyror i desperat väntan på ett offer. "Nä-häää, det kom visst ingen idag heller..."

Nej, det beror ju förstås - precis om förra hösten - på bonden Niklas fodermajs. Den, som täcker ett helt fält och rassssssslar som tusen skräckfilmer när man går förbi.

I år har han visserligen varit vänlig att så majsen sådär femton meter in från vägen. Det är ju bra. Då har man några sekunder på sig att se Jeepers Creepers innan han sätter tänderna i en.

Nu är jag inte värst feg av mig i normalfall, och dyker någon sådan där fjant-rädsla på mig så gör jag mitt bästa för att bearbeta den.

Alltså utarbetade jag en plan som i grova drag gick ut på att jag skulle gå ut någon kväll i majsen och ta med mig kameran och filma alternativt fota lite läskiga bilder.

Men så var jag tvungen att tänka om lite.








I majsen har det nu återigen börjat dyka upp sådana här:

Den här bilden är från dalarna, där de gått in i en trädgård. Den gräsmattan lär vara ett minne blott efter det besöket...

Hur som helst.

Jag har inte lust att råka på ett nära möte med stor, hårig gris i majsen.

Så nu får jag hitta på något annat sätt att lösa problemet.