Närmar mig den gröna älvan

Någon gång nu innan hösten måste jag sätta mig och räkna ut hur många ord/sidor jag egentligen hamrat ner under sommaren.  Jag är i princip bara förvånad över att jag har någonting kvar att skriva i något sammanhang över huvud taget.

En smartare kvinna hade kanske i alla fall gjort ett blogguppehåll.

Men med skrivande är det litegrann "Use it or loose it!" om man tvekar det minsta, om man är det minsta rädd för att sätta sig framför datorn och inte ha något att skriva - ja, då är det kört. Då är orden fet-tvär-slut och skrivkrampen ett faktum.

Så alltså har jag fortsatt. Jag borde kanske vara mer förbluffad över att jag inte utvecklat karpaltunnelsyndrom.

Skulle allting skita sig så har jag ju alltid Strindbergmetoden att ta till innan allt är förlorat:

(jag lovade ju dessutom bildbevis på att flaskan faktiskt existerar... och nu har jag gått så långt som till att den har tagits fram ur barskåpet. Men den är inte öppnad än.)

 

Men om den här gröna älvan dyker upp kanske jag blir lite besviken... Jag menar, man skulle ju kunna tänka sig roligare besök av feer.

 

Extrapoäng för den som hittar den gemensamma nämnaren mellan de två klippen... (förutom fe-grejen!)