Spökhistoria1, del 2

Här kommer andra delen. Läs inlägget före för inledningen, eller klicka i etikettlistan på Spökhistoria.

Gui, del 2.

Efter flera timmars sökande på internet kunde Johan konstatera två saker. Nätet var fullt av folk som gjorde underliga saker när de sov, men ingenstans kunde han hitta någon som varit med om exakt samma sak som han själv. Nu var frågan – hur skulle han bära sig åt för att lösa problemet? Han gjorde en mental lista med alternativ och gick igenom dem ett efter ett. Han vågade inte ta en sömntablett av rädsla för att göra sig själv än mer illa utan att ens kunna vakna om han orsakade sig själv verklig skada. Att gå till en läkare var inte heller ett alternativ så länge som klösmärkena var kvar. Det skulle ställas frågor. Obehagliga frågor. Tills vidare verkade det mest logiska svarat vara att hålla sig vaken till dess att han hittat någon eller något som kunde ge honom svar.

På söndagen hade han klarat sig utan sömn i 48 timmar i sträck. På diskbänken i köket stod tomma burkar med energidryck i rader, men efter burk nummer sex för dagen hade Johan fått en otäck hjärtklappning som övertygat honom att sluta. Nu var han istället på väg med raska steg längs gångbanan till firman. Han behövde någon vettig sysselsättning för att hålla honom vaken. Patricks bil stod på parkeringsplatsen, men annars var området tomt. Johan stannade i entrén och tittade på arkitektmodellen av den nya gallerian. Snart skulle de kunna börja bygga.

-         Johan? Vad har hänt, är du sjuk?

Patrick lät uppriktigt orolig och skyndade på nerför de sista stegen i trappan från kontoren.

-         Nej… nej, jag är inte sjuk.

Johan kastade en blick i spegeln vid hissen och ryckte till. Han var blek, med rödkantade ögon och mörka påsar under ögonen. Håret stod ut på ett konstigt sätt bak i nacken och de röda strimmorna syntes fortfarande över kanten på tröjan.

Förmodligen var det bristen på sömn som gjorde att han inte hade sina vanliga spärrar uppe, men bara en kort stund senare hade han berättat hela historien för Patrick medan de satt i varsin fåtölj utanför konferensrummet. Johan kände sig smått löjlig av att erkänna hur orolig han varit. Orolig. Eller ja, rädd.

-         Tja, det kanske är dags att ta semester! sa han med ett avvärjande skratt.

Men Patrick skrattade inte.

-         Vet du, du borde åka och hälsa på min svåger. Han forskar om udda fenomen, skriver böcker om det. Vad du än har råkat ut för så har han garanterat hört talas om någon som haft samma grej tidigare. Garanterat. Och man blir ju alltid lugnare när man vet vad problemet är, eller hur?

Johan nickade instämmande. Det hade han själv alltid tyckt. Patrick plockade upp telefonen och drog fingret över skärmen.

-         Jag skickar adressen till din telefon nu. Åk på en gång, han sitter alltid hemma och skriver på söndagar. Jag ringer och förvarnar honom om att du kommer.

På vägen till det lilla villaområdet i utkanten av staden hann Johan ångra sig flera gånger. Vad var det för person han var på väg till? Något flummigt medium? Den typen som åkte hem och letade spöken hemma hos folk? Det visade sig att Patricks svåger var lärare på universitetet och betryggande akademisk. Visserligen envisades han med att kallas Fille, bar ett irriterande hipsterskägg och ännu mer irriterande tjockbågade glasögon. Men flummig var han inte. Däremot intresserad.

-         Det här med att känna sig attackerad genom drömmen är förstås ett välkänt fenomen i många kulturer, inledde ”Fille” medan han hällde upp té i muggar med någon svartvit grafisk design. Här i norden trodde man ju på maran, det har du säkert hört talas om. Just den myten lever inte kvar annat än kanske i ordet mardröm förstås, men själva idén är överrepresenterad i populärkulturen. I skräckfilm, till exempel.

-         Som i Terror på Elm Street.

-         Ja, just det.

En del av Johan ville resa sig och gå. Men han kunde inte, inte riktigt än.

-         Så jag är jagad av Freddie Kruger, alltså, försökte han skämta till det hela.

-         Nja, den karaktären representerar en gammal tro att någon man förorättat i livet kan komma tillbaka och hämnas genom drömmen. Freddie var en vaktmästare som några high school-ungar tagit livet av om jag inte minns fel.

Fille lutade sig tillbaka i stolen och såg ner i sin kopp med rynkad panna.

- Har du hört talas om Jungs teorier om det gemensamma undermedvetna? Han tror att mänskligheten delar vissa uppfattningar och idéer utan att ens vara fullt medvetna om att de gör det. Även om du inte medvetet tror på det, så kan det hända att du straffar dig själv för att du har dåligt samvete över något. Finns det någon du har förorättat? Någon du tror skulle vilja hämnas på dig?