Att inte tro på någonting - eller allting

Så här års dyker den sedvanliga debatten om hur religiös julen ska vara upp. Vilka sånger ska man sjunga i luciatåget? Kan man ha julavslutning i kyrkan eller inte? FÅR man gå i kyrkan på julavslutning fastän man inte tror på en kristen gud? Och 300 andra frågor som folk kan bli osams över och debattera på nätet och under fikarasten på jobbet.

Jag gör mitt bästa året runt för att inte tro på någonting - men att vara öppen för allting.

Ju äldre jag blir, desto omöjligare blir det att vara till 100% säker på att någonting är "rätt" eller "sant". Speciellt då det gäller vad folk tror på. Jag kan inte se någon jätteskillnad mellan dem som har en djup kristen tro eller dem som helt och hållet håller sig till vetenskapliga förklaringar till allt. Båda grupperna har gjort ett val som faktiskt kräver en ordentlig ansträngning. Det är lika svårt att aldrig tvivla på att "det finns en vetenskaplig förklaring till allt" som det är att aldrig tvivla på att "Gud har en mening med allt".

Vad jag är hyfsat säker på att är att människan behöver sina ritualer. Vare sig det handlar om att sjunga "Gläns över sjö och strand" eller inte äta fläskkött eller alltid sitta vid samma plats på lunchen eller be aftonbön eller äta Tacos på fredagar. Vi behöver våra ritualer för att känna att vi har någon sorts kontroll över det kaos som livet är.

Så jag tänker göra som jag alltid gör. Fira jul med de "ritualer" jag bestämt mig för att fästa vikt vid. Och samtidigt försöka respektera alla andras val.