Alltid redo?

För någon dag sedan bloggade vår otråkiga Tråktant om hur det alltid är bäst att packa lite extra om och utifall. Samtidigt undrade hon om det egentligen var ett lite stört beteende. Jag har faktiskt ofta undrat samma sak. Om vi till exempel behöver vattenflaskor, våtservetter och handsprit som tar upp en plats i bilarna.

Men.

Sedan kommer den dagen då man har två jobb att göra på skilda platser. Och då man är på väg tillbaka till bilen. Går ungefär en meter bakom en överförfriskad och väldigt skitig man i 60-årsåldern.

Och denne man får någon sorts bryt och börjar spotta vilt rakt fram i luften.

Och det blåser stark motvind.

Då är man fanimej ganska glad åt att ha hela bilen full med rengöringsprodukter och vatten.

Ungdomens misstag

Den senaste veckan har min bästa kompis och jag spekulerat lite i om det är absolut nödvändigt att bära sig pantat åt när man gått ut gymnasiet. Som en efterutbildning. Vi har känt varandra sedan vi var femton, och var därför med på en hel del av varandras mer puckade påhitt. Men, som vi upptäckte nu i veckan så finns det en hel del vi ännu inte hunnit gå igenom. Vi flyttade båda hemifrån när vi var sexton och var från den punkten helt utan föräldraöversyn + att vi inte bott i samma städer hela tiden. Det finns alltså en del mark kvar att kartlägga.

Eftersom vi nu också är vad våra studentjag rått benämnt som "gamla" kan vi också ta med nästa generations dumheter i diskussionen. Några gemensamma bekanta har en son som fick ett jättebra erbjudande om jobb, men som istället valde att åka till Peace and Love. En av min bästa kompis släktingar ska åka själv ner till Frankrike för att träffa en kille hon chattat med på nätet. Hon är 19. Pratar ingen franska. Men hon var helt säker på att det var okej och att han var normal, eftersom "Han har ju barn".

Jaha. Jag behöver inte kommentera det vidare.

Sedan började vi då bena i vårt eget beteende och konstaterade till slut några saker:

1) Det är nog bra med en pucko-period efter gymnasiet, när man fortfarande är ung, energisk och har gott läkkött både fysiskt och psykiskt. Annars kommer den där äckliga 40-årskrisen och slår till hårt som bara den...

2) Vi ser det som en stor fördel att våra värsta grejer inte har skett på den ort vi nu bor.

Eftersom:

turistattraktionen

Det blev dåligt med bloggläsandet igår. Och bloggskrivandet. Jag har inget annat att skylla på än att det var onsdag och bokcafé och nytt besöksrekord. Den högsta summan i kassan och största antalet besökare sedan vi öppnade för fem år sedan.

Helt otroligt. En bra kombination av fint väder, starten på semestern och en bra artikel i tidningen som går ut till alla i Köping hjälpte till. Tack och lov att så gott som hela personalen var på plats och jobbade järnet.

Efter att ha ätit upp 58 räkmackor, 24 andra smörgåsar, två morotskakor, två plåtar med paj, ett kilo chokladbollar, 30 stora bakelser, 2 liter hemgjord glass och druckit minst 60 liter kaffe, åkte gästerna hem och lämnade oss i nöjd halvkoma.

Vi har väl så smått börjat acceptera att vi nu är en turistattraktion som folk lägger ner stor möda på att åka och besöka. Men det är fortfarande en rätt udda upplevelse att se någon ta fram kameran och ställa sig och fotografera fikabufféen.

Jag har dessutom också lite svårt för att se MIG SJÄLV som en del av turistattraktionen. Många av våra stammisar är grannar och vänner och vana att ge oss en kram eller två när vi kommer. Tydligen så har det spritt sig även till många andra kunder. Jag försöker ta det som en bra grej att få kramar av människor jag inte känner, men som ni vet så är jag lite rädd om mitt personliga utrymme.

Jag jobbar på det.

Alternativt skaffar jag mig ett sådant där litet plasthjärta som hängde i barnvagnarna då jag var liten. Ett med texten "noli me tangere" på. Om jag känner att jag behöver.

Idag gav vi upp...

...hoppet om att det skulle bli väder man glatt och villigt kan gå ut i. Istället har vi ägnat förmiddagen åt att försöka måla sommaren.

Till råga på allt har hela familjen drömt mycket livliga drömmar hela natten. Och de som inte drömt har stört de övriga. Jag gjorde misstaget att börja läsa Ronja Rövardotter för pojkarna som godnattsaga igår, och vi slutade alldeles efter Ronjas första möte med grådvärgarna.

Jag får se det som ett bra betyg på min dramatiska lässtil, barnens fantasi och Astrid Lindgrens otroliga text - och mycket riktigt. Yngste sonen drömde mardrömmar om grådvärgar hela natten. "Människor här i grådvärgaskogen - grådvärgar alla, bit och slå till!" Den killen, han kan se vad som helst på TV utan att det påverkar honom det allra minsta. Men får hans egen fantasi skapa monstren... då blir det för läskigt.

Själv har jag drömt om samma person hela natten. Om och om igen. Så jag får väl ta tag i att reda ut vad personen vill eller symboliserar. Men jag borde kanske ta en tupplur först. Utan grådvärgar, helst.

Gruppdynamik

En bra måndag får man bjudlunch - alltså var dagen bra :-) Skämt åsido, jag var i grannstaden för att träffa redaktör och kollega, och eftersom tidningshuset där de jobbar ligger alldeles bredvid min mans arbetsplats, så tog jag tillfället att lämna de sommarlovande barnen hos maken.

Jag spenderar inte så jättemycket tid tillsammans med min mans kollegor. Det är ingen av dem som bor i närheten och de håller aldrig fester som inkluderar respektive. De (en del av dem) skulle säkert vilja, men samkvämen bekostas av skattepengar och det blir lite känsligare då.

Eller också finns det andra anledningar...

I alla fall kan jag konstatera att jag inte direkt behövde presenteras för dem jag inte kände igen - jag visste ju redan vilka de var. Min man pratar trots allt en hel del om vad som händer på jobbet och av den informationen kunde jag ganska genast gissa mig till vem som var vem.

Vem som var gruppens mamma, vem som var chefen, vem som var den som var jäääääkligt snygg och poppis som ung och så vidare och så vidare... Det var helt uppenbart för en förinformerad betraktare.

Och det fick mig förstås att undra över andra grupper som jag själv deltar i. Jag började direkt grubbla på vilka roller som tilldelats - ja, huvudsakligen mig - i de grupperna. Hmmmm...

Jag skulle gärna ta in en skarp utomstående betraktare för att ta reda på saken. Det vore kul.

Eller också vore det jättehemskt. Tänk om jag får höra att jag är gruppens clown/krisgeisha/syndabock eller annan otrevlighet när jag föreställt mig något helt annat?

Kanske bäst att låta bli. Ignorance is bliss i det här fallet som i så många andra.

Men jag kan ju åtminstone skvallra om mannens jobb med lite fler visuella minnen i framtiden!

Gamla fina traditioner

Jag hoppas ni tar rubriken i den ironiska anda den skrevs. Jag tänker inte ge mig in i den där kvasidebatten som Carola försöker föra i media och diskutera vem som har rätt att fira vad och när - utan bara konstatera att människor alltid har uppmärksammat årets mörkaste dag och årets ljusaste dag. Och att innan vi här i norden började fira midsommar med sprit, mat och kubbspel så firade vi med sprit, mat och blodsoffer. Det är bara att se i ögonen att för 1200 år sedan så tyckte vi här i det blivande Svea rike, att inget säger "Party" som en massa döda saker dinglande från träd.

Den sista veckan tycks jag ha kanaliserat någon hednisk förmoder, eftersom jag tillbringat en alldeles oproportionell tid med att:
1) Slå ihjäl saker
2) Ta hand om blodiga inälvor

Den första anledningen är att pojkarna har börja fiska. En bra, sommarlovig sak, och de är inte fega för att rensa fisk på något sätt. Men processen måste ju övervakas för att det ska bli något kvar av aborrpinnarna.

Den andra anledningen är ju att en av småkatterna tror att han är en tiger, och har övergått från att ta möss till att släpa hem stora, äckliga åkersorkar som är stora som min fot. Så stora, att han måste stanna på vägen och vila, för han är för liten för att bära dem mer än tio meter i taget, och så stora att de fightas tillbaka. De här kampsorkarna lägger sig på rygg och hugger katterna i ansiktet.

Det kan inte vara bra. Alltså väntar jag tills katten dragit "first blood" och sedan går jag ut och slår ihjäl sorkarna med lämplig pinne.

Inte fräscht. Men förmodligen historiskt korrekt bettende för veckan ifråga, då? Får twittra Carola och fråga.

Appropå blod - femte säsongen av TrueBlood har börjat sändas nu. Är den bra? Ja, om man gillar sjuka, skuvade HBO-serier. Vilket jag gör.

Glad midsommardag.

Midsommarskrock

Så här inför midsommarafton hade jag tänkt hjälpa mina singelvänner lite på traven genom att föreslå lite olika metoder att hitta den man eller kvinna som är ens tillkommande. Det vanliga, det som alla kan, är väl att plocka sju sorters blommor och lägga under kudden. Sedan drömmer man om den man måste gifta sig med. Men jag visste ju att det finns lite olika regler för det där plockandet på olika ställen i landet - så jag tog fram en jätterolig bok jag har som heter Älskogens magi av Ebbe Schön.

Den fick plats högt upp på min gilla-lista, sedan jag läste om ett osvikligt knep från 1700-1800-talet för att få en kvinna intresserad. Man skulle ta en död mullvad och linda in den i en näsduk, och sedan skulle man klappa till den tjej man var intresserad av med paketet. Därefter skulle hon osvikligen bli intresserad och kär i en. Jag antar att det är det som Henrik Fexeus menar med en ofelbar öppning på konversationen.

Hur som helst, det där med blommorna är trixigt. I vissa län är det nio, i andra sju och i överpresterande Bohuslän (harestad) var man tvungen att plocka nio blommor PLUS nio kvistar från fruktträd. I Bjuv i Skåne skulle blommorna hängas i spisen istället för under kudden (mkt hygieniskt) och i Österbotten i Finland ska man lägga blommorna på sin nakna kropp. Hög risk för fästingar, där...

Om man ger upp det där med blommor, så kan man ta till salt-knepet. Man ska äta så mycket salt mat man kan och sedan lägga sig och sova utan att dricka först. Förr var det salt sill som gällde, men det funkar säkert med chips idag. Saltlakrits, kanske? Ens tillkommande ska ge en något att dricka i drömmen. Är det vatten så blir äktenskapet fattigt, är det en annan dryck så blir paret rikt. Själv skulle jag förmodligen drömma om coca cola zero. Undrar vad det betyder.

Det finns förstås enklare saker att göra. Man kan räkna något som finns i rummet, som blommor på tapeten (har inga, men en fin cappucinofärg) eller fönsterrutor (en). Så finns det bokstavsmagi, och det är nog det jag skulle välja om jag var tvungen. Det passar mig fint. Här är ramsan:

Jag ställer mina tofflor i bokstaven T
och önskar min käraste se,
helst i hans/hennes dagliga kläder.

Lätt som en plätt. Och nu har alla ni som letar "ny" några alternativ.

Men dröm försiktigt. Skrocket säger ju att midsommardrömmar ofta slår in.

Glad midsommar.