Bye-bye, krångelåret 2012!

Det är dags nu, antar jag, att på något sätt sammanfatta de gångna 12 månaderna. För ett tag sedan trodde jag att året mestadels skulle bli ett mellanår - ett sådant man glömmer lätt och som inte sätter några större märken i minnet.

Men såhär två dagar innan 2013 infinner sig så skulle jag istället vilja betrakta 2012 som ett krångelår. Många komplicerade situationer och människor, känslor och upplevelser. Vissa gånger har krånglet varit roligt, stor vardagshumor mitt i alla komplikationer. Ibland rent ljuvligt. Men ganska ofta maximalt irriterande och frustrerande och upphov till mycket oro. Och inte lätt. Alls.

Det är som om året haft en inbyggd broms.

Så då kommer 100 000-kronorsfrågan: Är det jag som har bromsat?

Kanske var det tur?

Kanske var det klokt?

Det kunde mycket väl ha blivit ett år som skenat vildsint som en luftmadrass nerför en isig slalombacke, annars.

Nu är frågan hur 2013 kommer att arta sig.

Igår blev jag påmind av en klok FB-vän om Epoché - att hålla tillbaka en bedömning och avvakta med att ge sitt gillande till ett fenomen (the suspention of judgement or withholding of assent) för att kunna hålla ett helt öppet sinne.

Jag får väl göra mitt bästa för att möta det nya året förutsättningslöst - och det är inte med stor sorg jag säger adjö till 2012. Det är med viss lättnad.

Prestera på beställning

I eftermiddag fick jag uppleva den där osköna pressen av egentid som ju är:
a) inte ett riktigt problem utan mest upplevt fjant och
b) helt onödig och får en att springa runt som en höna

Tack och lov så drabbar just den känslan inte mig så ofta längre. Barnen är rätt stora och självgående och min man och mina svärföräldrar mer än villiga att ta hela ansvaret för dem om jag måste göra något.

Inte heller har jag längre inspirationsångest när jag får två sekunder över att göra något kreativt. Nej, jag har äntligen börjat lite på att jag kan åstadkomma hyfsad text i princip i vilket tillstånd som helst, vilket inkluderar bakfylla, extrem sömnbrist och vinterkräksjuka. Så där är det lugnt.

Nej, vad som orsakade ett mindre sammanbrott idag var det faktum att jag hade två solotimmar pluggtid, där jag var tvungen att återbekanta mig med hyfsat svåra teorier som jag egentligen borde ha i ryggmärgen. Det var bara det att jag inte hittade dem.

Nu, när resten av familjen återvänt till huset och jag är klar för idag, så känns det mycket bättre. Som om jag återerövrat en del av hjärnan.

Okej, det var en underdrift. Jag känner mig som Dr. Frankenstein när blixten slår ner i monstret:

"It's alive!! It's alive!!"

Ja, så får vi väl se sedan om monstret rymmer och kidnappar någon och blir jagat med facklor och högafflar genom byarna....

Julrea och digerdöd

Som vanligt tänker jag inte handla så mycket som ett frimärke på den så kallade julrean...ledsen, men så är det. Inte för att jag inte gillar att betala mindre för saker. Men just det har ju ingenting med mellandagsrean att göra. Efter en snabbtitt på nätet kunde jag konstatera att laptopen jag köpte för 2 900 innan jul nu kostar 3 700 på "rean", och efter att ha passerat genom en känd klädeskedja på väg till apoteket noterade jag att barnjeansen som jag köpte på rea innan jul åt äldste sonen för 50:- nu på något mystiskt sätt märkts upp till extraerbjudandet 99:-

Pffft...

Det är inte det att jag inbillar mig att jag är för smart för att bli blåst... jag vill bara bli blåst på ett sätt där man åtminstone anstränger sig lite. Som om jag som konsument har en hjärna och inte bara följer de röda prislapparna som en annan kossa efter kraftfodervagnen.

Mitt bästa reatips så här års är att vänta till sista veckan i januari för att köpa jul- nyårs- och vinterkläder åt barnen i en storlek större än de har nu och vänta till veckan efter sportlovet för att ladda upp med skridskor och skidor åt ungarna till nästa säsong.

Äh, till något roligare: Digerdöden!

Som någon kanske har noterat så har uppföljaren till Svärdet och Spiran - En värld utan slut nu börjat sändas på TV8.

Vad medeltiden anbelangar så är jag oerhört förtjust i den epoken (eller säg 50 år efter digerdödens slut) eftersom den gav upphov till det moderna stadsväsendet på många sätt. En sjukdom där en tredjedel av den levande befolkningen bara försvinner (+ en del riktigt svåra naturkatastrofer med påföljande nödår) är en riktig game changer. Det är fascinerande att tänka sig samma situation i dag. Vad skulle hända?

Hur som helst, här är en liten titt:

... och naturligtvis finns första avsnittet som visades igår på TV8play.se för den som vill se.

Notera speciellt Cynthia Nixon (mest känd som Miranda i SATC) som ärkebitchen Petrenilla. Det tog mig ett par sekunder att känna igen henne - hennes röst är helt annorlunda med brittisk/engelskt uttal. Så bra. Plus en hel rad av nya europeiska skådisar som kommer att få större roller inom kort.

Om Hobbit - an unexpected journey

Som utlovat - vad tyckte jag då om första och ack, så efterlängtade Hobbitfilmen? Självklart gillade jag den. Jag vaknade i morse med musiken (Score from the Shire) i huvudet. Men hur förklarar man filmen objektivt och för dem som egentligen inte är fans av de tidigare filmerna? Hmmm...

Ja, till en början så skulle jag föreslå att man bekantar sig med själva bakgrunden så man är i rätt mind set. Jag tror det blir svårt att greppa det hela annars - två timmar och femtio minuter i 3D som dessutom motsvarar ungefär femtio sidor i den lilla tamsa till bok som The Hobbit är.

Tänk er detta: tänk er en film där producenten/regissören säger: "Bugdet? Pengar? Det är väl en världslig sak!!" och sedan bara kör.

The Hobbit: an unexpected journey är mer, MER, M E R av allt.

Det går inte ens att räkna eller ens sia om antal dataanimerade minuter, ett helt nytt kamerasystem för 3D har konstruerats bara för den här trilogin och herregud - med tanke på den enorma positiva exponering av Nya Zealands natur som den förra trilogin gav så hade ju produktionsbolaget i princip frikort att leka var som helst i hela landet.

Om man tänker sig detta drömläge, parat med en medvetenhet hos både Peter Jackson och Andy Sirkis om vilka höga förväntningar fansen har haft på uppföljar-trilogin, och det ansvar (och press) det måste ge - så är det så självklart att resultatet blir en film som rullar som ett 200-vagnars godståg över en. Scen på scen på scen proppfull av information, effekter, hisnande tagningar över makalösa scenografier och sedan en guldälskande drake som grädde på moset.

Jag har hört att det är en hel del kritiker som inte gillar filmen. Som tycker den är överdriven, obalanserad, effektsökande och saknar dramaturgisk stringens.

Japp. Så är det.

Men det här är inte kritikernas film.

Det är fansens film. Bara deras.

Så mitt råd till biobesökare är följdaktligen: tyckte du Sagan om Ringen-filmerna var "sådär", men herregud, gå då och se något annat. Det här är inte din typ av film.

Till dem av er som verkligen gillade Sagan om Ringen - enjoy the ride. It's a great one.

Här kommer en bit av produktionsbloggen. Titta gärna.

Stora Lekdagen

Pssst! Detta inlägg skrivs i smyg - eftersom juldagen av tradition i vårt hus (och förmodligen i några år till framöver) är Stora Lekdagen. Alltså den dag på året då vuxna inte får göra något annat än att:

a) leka med barnen med deras nya leksaker eller andra lekar man inte haft tid att göra under hösten.

b) servera mat och fika, men bara sådant som är gott.

...så jag måste inom kort slå igen locket på laptopen och titta på när store sonen bygger Ninjago-lego med beundrande tillrop.

Tittar in till er andra bloggare i eftermiddag, för vi har också lovat (och gjort) starta multiplayerfunktionen på Minecraft och då kommer vi vuxna förmodligen att reduceras till vanlig bakgrundsdistraktion under någon timme.

I övrigt vill jag bara säga att:

1) Jan Guillou fortfarande skriver i samma stil som Nora Roberts och jag tycker det är ganska ljuvligt med tanke på hans machorykte (läser Dandy)

2) Jag har fått alldeles för dyra längdskidor i julklapp och förväntas nu åka regelbundet på dem. Jag har kluvna känslor inför detta.

3) Det är vääääldigt mycket snö och väldigt "juligt" i mälardalen.

Hörs sen!

Rim utan reson

Med anledning av julafton,
jag tänkte ta en timma
Att sätta mig att i min blogg
om den tjugotredje rimma.

Hur har vi det i huset,
sådär dagen före?
Jo jag förstås berätta
att ena katten redan ätit snöre    (lugn, det har redan "kommit ut". Det var rött.)

Annars är läget rätt lugnt,
vi har inte varit mer på akuten.
Knack, knack och ta i trä
för julen är ju inte slut än.

Det ha slagits in paket "en masse"
med pappersåtgång så stor,
att vi kommer att få plantera många träd
i vår, det är vad jag tror              (klimatkompenserad jul?)

Och maten? Ja, det är väl bäst
att jag några köttbullar rullar.
Samt på yngste sonens uppmaning
kör en ny omgång lussebullar          (men annars är det lugnt)

Maken har tagit äldste sonen
för att handla inne i stan'
Sen ska de åka skidor
under vad som är kvar av dan              (10 minuter??)

Ikväll har jag förstås en dejt,
med en filmvärldens gigant.
Fanny och Alexander på dan före dan
+ Åsa är absolut sant!

I morgon blir en bloggfri dag,
med datorn avstängd i detta hus
Så till er alla önskar jag:
en jul med värme, kramar och mycket ljus!

Ätbara klappar

Idag har vi passat på att göra lite ätbara klappar. Pojkarna har första-dagen-på-lovet-ångest och vill göra allt de har planerat för 18 dagars ledighet NU GENAST och samtidigt och blir därmed osams hela tiden. Det är lika bra att hålla dem sysselsatta med saker som att skära grönsaker.

Jag blir själv mer och mer förtjust i presenter som går att äta. Inte presentkort på deli och sådant - nej, för dem glömmer jag ständigt att lösa in. Och inte Aladdin. (Eller fan, där ljög jag. Det har aldrig någonsin lämnats en chokladask oäten i detta hus). Men sylter och safter och praliner och vin och inläggningar och torkad renskank och pepparsalami och shortbread biscuits och téer och mysko kaffesorter och sådant i lådor och fina korgar och cellofan och så.

Sådant föredrar jag oändligt mycket mer än någon glaspryl som man måste hitta en plats för efter jul (eller lägga undan på vinden och sedan komma ihåg att ta fram nästa gång givaren kommer på besök).

Och jag tycker också om att ge bort mat. Speciellt till sådana som redan har "allting".

Idag har vi hittills gjort chiliolja och pickles och sylt och ska snart ge oss på att chokladdoppa lite pepparkakor. Där är det viktigt att chokladen motsvarar halva mängden av den slutliga produkten ;-)

Men först lite mer fika åt oss. Vi har också hunnit med att leka upptäcksresande ute i snön. Det tär på krafterna, sådant.

Burkar i väntan på dekoration.