Men såhär två dagar innan 2013 infinner sig så skulle jag istället vilja betrakta 2012 som ett krångelår. Många komplicerade situationer och människor, känslor och upplevelser. Vissa gånger har krånglet varit roligt, stor vardagshumor mitt i alla komplikationer. Ibland rent ljuvligt. Men ganska ofta maximalt irriterande och frustrerande och upphov till mycket oro. Och inte lätt. Alls.
Det är som om året haft en inbyggd broms.
Så då kommer 100 000-kronorsfrågan: Är det jag som har bromsat?
Kanske var det tur?
Kanske var det klokt?
Det kunde mycket väl ha blivit ett år som skenat vildsint som en luftmadrass nerför en isig slalombacke, annars.
Nu är frågan hur 2013 kommer att arta sig.
Igår blev jag påmind av en klok FB-vän om Epoché - att hålla tillbaka en bedömning och avvakta med att ge sitt gillande till ett fenomen (the suspention of judgement or withholding of assent) för att kunna hålla ett helt öppet sinne.
Jag får väl göra mitt bästa för att möta det nya året förutsättningslöst - och det är inte med stor sorg jag säger adjö till 2012. Det är med viss lättnad.
Jaså krångelår... här har det krånglat ovanligt lite ändå. Och många gånger så ger man tusan i att gilla eller kommentera vissa grejer. Som sagt, bara för att hålla ett öppet sinne.
SvaraRaderaJa... ett krångel år. Det kan jag hålla med dig om. Det är nog ingen som jag vet om iallafall som har haft ett bra 2012, eller ens ett neutralt år.
SvaraRaderaOch visst skall man försöka vara öppen och inte döma ut något i förhand, men det är också jobbigt när det positivs rycks framåt hela tiden, som en hägring.
Men jag kommer inte sörja 2012, mest känns sorg för allt som aldrig blev....
*ler* ja adjö och farväl till gamla tankar och val. Mitt 2012 var bra. För vad det ledde fram till. Utan ett 2012 hade aldrig vissa tankar fötts och fortplantat sig .. Så jag är nöjd.
SvaraRaderaÖnskar dig allt gott Åsa. Och jag är tacksam för att jag "lärt känna dig".
Kramar
Önskar dig ett gott nytt år!
SvaraRaderaKram, Helena