All you can eat?

Hur känner ni inför bufféer?

Dagens dra-på-munnen-nyhet för mig var de smått rundlagda killar från ett rugbylag i Brighton som blivit portade från en Mongolian Barbecue-restaurang eftersom de åt för mycket av all-you-can-eat-buffén. Jag fnissade lite åt den historien av följande anledningar:

Jag tycker inte synd om någon av de inblandade. De storätande killarna kommer knappast att svälta ihjäl och var förmodligen beredda på att det kunde hända, och restaurangägaren går förmodligen inte i konkurs på den handlingen heller.

Den andra anledningen är att jag varit i precis samma situation. Jag och mitt lunchsällskap blev utslängda från en Kinakrog i Västerås för att vi åt för mycket. Nu bestod mitt lunchsällskap av två styrkelyftare ur tungviktsklassen och min man, så jag kan se sådär i efterhand att den mängden mat som konsumerades vid bordet inte var helt...normal. Åttonde gången vi beställde in mera ris, kom ägaren in och började skrika på oss på (vad jag tror var) mandarinkinesiska. Men eftersom det inte var tal om något fysiskt utslängande så var vår exit ganska långsam och odramatisk...

(Vi åt alltså ungefär 28 sådana här skålar med ris...men de ÄR faktiskt riktigt små)


Min man kan fortfarande inte hantera en buffé. Han får nästan ångest över tanken på att inte hinna äta tillräckligt eller missa något. Vi åkte ju på en konferenskryssning förra året, och då åt han så mycket att han inte kunde sitta ner efter sista lunchen, utan var tvungen att gå runt, runt bussen tills sekunden innan den skulle åka.

Jag däremot, är värdelös på bufféer. Eller utemat över huvud taget om jag inte verkligen gillar stället. Är det inte gott så tänker inte jag sitta och proppa i mig av platt och dåligt tillagad mat bara för att det finns mycket av den. Hemma, där jag själv lagar maten och alltså får den precis som jag vill - där kan jag äta som ett monster som varit kedjad i en fånghåla utan mat i nio mörka år... Ja, och sedan av hotellfrukostar, då. Där går jag loss. Men bufféer? Nä. Maken har vid ett flertal tillfällen vänt sig till mig och fräst: "Men herregud, nu måste jag ta en portion till så vi går i vinst på det här!"

Kontentan är väl, att det inte finns någon idé att bråka med de storätande kunderna. För varje storätare som dyker upp så kommer det en petmoster nästa gång som tycker köttet är för dåligt stekt... det jämnar ut sig i slutänden.