Gamla och unga tjejer

Idag har jag varit och pratat på en tjejdag i grann-småstaden. För (jag tror det är) tredje året i rad ordnar lärare, fritidspersonalen och kyrkan i samarbete en dag för högstadietjejer. De börjar med en gäst som pratar (i år var det jag), fika, kortkurser i sådant som tjejerna vill göra (som foto) och sedan gemensam middag och spakväll i badhuset.

Riktigt mysigt. Och en så bra idé.

Min lillasyster, som tyvärr inte finns här längre, var en av initiativtagarna till en tjejförening i Örebro, TORA, som funkade lite på samma sätt. Att tonåringar behöver förebilder och någon att hänga och prata med som är äldre, men inte är ens föräldrar. Och det är brist på sådana platser om man inte tränar en idrott. Ofta ger utbytet lika mycket till dem som är de äldre - "storasystrarna" och "storebröderna". Min syster var ordförande i TORA när hon dog, och hennes sista telefonsamtal kvällen innan var till sin vice för att ställa in ett styrelsemöte.

Jag är bara glad när jag får delta i sådan verksamhet på ett litet hörn. Den är viktig.

Dagens föredrag handlade om att vara företagare. Om att ett företag kan se ut på massor av olika sätt och man behöver inte starta på samma sätt som alla andra. Om att ha en idé och planera och prova. Vi täckte en hel del mark, men visst finns det saker kvar.

Jag funderade i förväg på om jag skulle prata om det här med att vara kvinna och driva företag. Om det faktum att man får möte och parera en hel del idiotier och fördomar fortfarande, fast det är 2012. Fördomar om att man inte kan något eller vet något, att man är för känslosam eller för ung eller i fel bransch. Och ja - jag pratar om mäns fördomar mot kvinnor. Tragiskt och onödigt. Men fortfarande.

Det finns inte en kvinna som är egenföretagare i min ålder som blivit kallad "lilla gumman" eller blivit behandlad som hon vore mindre vetande eller fått en tillsägelse att hon ska lugna ner sig och inte vara så känslosam - av ingen annan anledning än att hon är kvinna. Det är bara så det är, och det suger.

Men jag valde att inte prata om det.

Vet ni varför?

Jag tror inte att det kommer att behövas.

De här tjejerna var 12 - 15 år. När de väl utbildat sig klart och kommit upp i den ålder då de flesta väljer att starta eget, så kommer 80-talisterna att dominera arbetsmarkanden. Och de tänker inte likadant.

Män födda på 40-talet är i regel av två typer. Antingen har de för länge sedan insett att kvinnor bara är en annan människa med lite olika delar än de själva. Eller också kör de på i sina invanda hjulspår och fattar inte ens att de säger något fel eller nedsättande. Det finns inte så mycket att göra åt saken annat än att gå vidare.

Jag irriterar mig mer på de män som är födda på 50- och 60-talet och som av någon anledning uppfattar sig själva som jämlika. Och upplysta. Och som därför gärna undervisar varje yngre kvinna oavsett kompetens och utbildning om precis allting inklusive feminism. Berättar hur världen fungerar.

De irriterar mig verkligen. Och de verkar också, av den anledningen hitta mig väldigt ofta för att dela med sig av sin samlade kunskap om omvärlden. Vilken tur jag har. Jag som är så himla lågutbildad och osjälvständig, menar jag! Att jag får ta del av detta.

Men jag pratade inte om detta på tjejdagen. Jag vill inte påföra de här unga tjejerna fördomar åt andra hållet som de kanske aldrig behöver tackla. För de här är mina issues, mina irritationsmoment.

De här tjejerna får andra saker att tackla. Förhoppningsvis har de då någon som lyssnar när de behöver prata av sig. Och som kan bidra med anekdoter från "den gamla goda tiden" då man blev kallad bitterfitta om man sade att man var feminist.