Den största risken

I en ledare av Jonna Sima idag, så ifrågasätts vad regeringen egentligen gör för att säkra kvinnofriden. Jag skriver inte det här inlägget för att klanka ner specifikt på den sittande regeringen idag. Faktum är att jag tycker samtliga politiska konstellationer har varit ungefär lika tandlösa i den frågan. Jag skriver inte heller inlägget för att gnälla på män i allmänhet. Alla fantastiska, smarta, kärleksfulla män, pappor och söner som jag har runt omkring mig varje dag behöver inte alls ta åt sig.

Jag skriver det här inlägget för att jag tycker att tillståndet i världens mest jämlika land är lite ynkligt.

Om man bortser från sjukdomar (räknar här också in t.ex. allergiska reaktioner för nogrannhetens skull) så är det farligaste en kvinna idag kan göra inte att föda barn, inte att köra rattfull, inte att delta i extremsporter.

Utan att separera från en person som sagt sig älska henne.

Jag behöver inte ens beröra det faktum att det finns en hel massa misshandel i förhållanden som aldrig kommer fram i ljuset. För varje man som dödas av sin partner i Sverige går det 150 kvinnor. De siffrorna kan man vrida och vända på hur mycket man vill. Det går inte att sätta en positiv spinn på dem.

Vi visar inte tillräckligt tydligt att det inte är acceptabelt att bära sig illa åt i ett förhållande. Det är inte okej. Vi är lite för privata, lite för måna om att "Det som sker mellan fyra väggar är det enskilda parets ensak".

Nej.

Vi behöver visa att vi alla ser. Vi vet vad som pågår. Och det är inte rätt.

Jag bor i en liten stad. Förr eller senare kommer allting ut. Varje vecka måste jag umgås med en handfull män på olika platser som jag vet har misshandlat sina flickvänner svårt. De har slagits med knytnävar, tagit struptag, dängt i väggar, hotat med mord, hållit fast och våldtagit. De har gått ostraffade genom det hela eftersom deras partners har skämts och bara varit glada över att förhållandet äntligen var över.

Det är inte okej. Jag känner att jag inte vill vara i närheten av dem, jag vill inte vara deras vän eller arbetskamrat, inte ta en öl på afterworken, inte sitta vid samma bord på företagarfrukostarna.

Och då står man inför nästa problem: hur ska då de män som inser att de uppfört sig fel så in i helvete någonsin komma till rätta med det? Om man inte blir ställd till svars och får en chans att göra bot - vad är kvar? Känslan när man märker hur en annan kvinna, en som man kanske gärna skulle umgås med istället vänder sig bort i äckel och avsmak? Det är inte heller rätt.

Vilket parti jag än röstar på i nästa val, så är mina önskemål: konsekvenser, sanktioner, hjälp till de kvinnor som behöver och framför allt öppna samtal om hur fel det är att slå någon man säger sig älska.

Här är länken till ledaren som gav idén till inlägget: http://www.aftonbladet.se/ledare/article15168022.ab