The art of the brick

Min yngste son får lite då och då en alldeles enorm hybris. Han är till exempel helt övertygad om att han kan spöa samtliga av Gladiatorerna när programmet går på TV. Skit samma sedan att han väger kanske sjutton kilo med gummistövlar på och är liten, liten för sin ålder. I hans egen fantasi är han en gigant.

Idag fick dock superhjältens stolthet en knäck på förmiddagen, när han skulle göra ett trick där han i full fart springer fram till en gunga och så att säga träffar den i farten med magen. Gungan ska då svinga sig riktigt högt och han flyger som Stålmannen.

Fast idag, då så flög han rakt över gungan och landade med ett magplask på gräsmattan. Jag vet inte vad som var värst för honom, att det gjorde ont eller att han misslyckades med tricket.

Som tröst utlovade jag ett maratonbygge med lego under eftermiddagen. Egentligen hade jag en hel massa annat att göra. Men jag var ju tvungen att baka bröd till morgondagens bokcafé, så jag tänkte att jag skulle kombinera de två sysslorna. (Hur som helst, jag ska baka nytt bröd efter att barnen lagt sig, om man säger så).

Lego är lite uppslukande. Mycket uppslukande. En två, tre timmar försvinner på en gång medan man sitter där och försöker hitta en endaste liten bit med två hållare på ena sidan i en 50 liters plastback.

Men nu är jag ju inte världens enda vuxna människa som blir helt besatt av lego. Kolla in den här länken: http://brickartist.com/

Sidan tillhör Nathan Sawaya, en man som sade upp sig från sitt arbete som advokat och istället började bygga skulpturer av Lego. Om ni har tid, surfa runt och titta i hans galleri. Hur häftigt som helst.

Men jag gissar att man får gå väldigt försiktigt om man ska gå på toa på natten hemma hos honom.