Alla får ligga. Får alla ligga?

...och, till sist - vill alla ligga? Två utmärkta bloggerskor: Asta och Ergo Sum tar upp det där med att vara kvinna i den där mytomspunna åldern som ska representera livets lusthöjdpunkt. Och sedan inte ha lust alls och känna sig lite lagom bedragen.

Många kvinnor kommenterad inläggen och höll med: de har ingen lust. Det kan ha mängder av orsaker. Mediciner. Stress. Långa förhållanden där lusten går upp och ner.

Men för varje kvinna som konstaterade att de helt enkelt inte ville ligga, så finns det ju en som upplever raka motsatsen. Som har massor av lust men inte hittar någon att dela den med.

Och sedan finns det förstås den kategori av kvinnor som är helt nöjda med den situation de har. Med eller utan lust.

Jag gissar att det är samma sak för det andra könet. Med män i samma ålder. Ungefär.

För den största skillnaden mellan oss är de där förbaskade hormonerna. Mäns är jämnare. Och det är fan fuskigt. Kvinnor har först puberteten, och okej, den är jobbig för båda könen, sedan en ganska nice period oftast följd av en graviditets-postgraviditets-soppa som liknar ingenting och sedan förhoppningsvis lite lugn och sedan upptakten till klimakteriet.

En av mina vänner ska sterilisera sig om ett tag. Hon har fått nog med barn.

Vi har pratat oss emellan att det är nu man får passa sig. Den biologiska klockan svarar tydligen mot radiovågor från yttre rymden av ren fysisk panik och åstadkommer våldsamma svängningar i humör och lust. Och min vän vill bara inte löpa risken att vid fel tillfälle titta till på lämplig eller totalt olämplig man i bekantskapskretsen och tänka "Vore det inte mysigt med ett barn till!"

Kontentan av den här bloggen?

Förmodligen att man får gilla det läge man har. För det enda man kan vara säker på är att det kan förändras snabbt och drastiskt. Och då får man tillfälle att gilla nästa läge :-D