Fallit från den rena läran?

När jag rensade på bokloftet innan julmarknaden i helgen hittade jag en liten bokskatt. En av de första omfattande verken om Hatha Yoga som skrevs på svenska, från 1959 av Shyam Sundar Goswami. Han var en av de främsta yogautövarna som introducerade yoga som träningsform i norden, och hans lärljungar håller klasser även idag. (Goswami dog 1978)

Tänker man på yoga idag, så föreställer sig de flesta en klass med nästan uteslutande kvinnor, som vanligen hålls på gym och som omges av en ganska omfattande produkt- och livsstilskonsumtion. Yoga har, på många sätt, blivit för kvinnor vad golfen var för män för 20 år sedan. En statusmarkör. Något som "Mickan" sticker iväg och gör på eftermiddagen. Eller något som... Amelia Adamo gör för att orka med sitt hektiska medialiv.

Övertagandet från öst till väst och från manligt till kvinnligt och från traditionellt till modernt har skett på så förbluffande kort tid att det är ett fenomen i sig. Mer om det någon annan gång, men kolla gärna in filmen Yoga woman så ser ni vad jag menar:

Där har ni trailern.

Men när jag nu satt och läste om den ursprungliga svenska yogan så slogs jag bara av hur mycket jag INTE gör av den... och jag kan inte säga att jag är ledsen för det.

Jag utsätter mig inte för extrema väder för att härda kroppen, jag avstår inte från sex för att bli mer andlig och jag fastar inte.

Och framför allt - när jag läser kapitlet om hur man renar kroppen så vill jag bara göra en utredning om hur samtliga dåtidens gurus egentligen betedde sig under det anala stadiet i sin uppväxt.

För holy shit! (pun intended) vilken enorm tarmfixering.

Nä, jag har egentligen inget intresse av att lära mig hur man använder grovtarmen som en vakuumpump för att dra upp lavemang så långt som möjligt. Och jag skulle aldrig svälja en meter lång linneremsa och sedan dra upp den igen för att göra rent matstrupen.

Är jag då ledsen för att jag är en sådan avfälling från den "rena läran"? Nä. Allt utvecklas och anpassas. Annars skulle höjdhoppare fortfarande saxa över ribban, till exempel.

Men det är intressant att minnas, att den ideala yogautövaren för många inte ser ut så här:

...utan så här: