Sömn är för mesar!

Ha, ha - vem behöver väl en skarp kognitiv förmåga. Det är väl en väääärldslig sak. Nu har jag i princip varit vaken sedan halv två i morse då sonen väckte mig med öronvärk. Det vore synd att säga att jag känner mig utvilad, men jag tyckte väl inte att det gick alltför illa... förrän jag insåg att jag letat i vild frustration efter en del offerter från tryckeriet utan att inse att de förmodligen låg i mappen jag döpt till - wait for it - "offerter tryckeri".

Pfff....

Så nä, snabb är jag inte idag.

Jag har försökt ägna mig åt lite mindre krävande sysslor som att skriva ut saker och sätta dem i pärmar. Och jag lät farfar hämta yngste sonen från skolan så jag slapp framföra tungt motorfordon.

Men det lustiga är att den mysko del av min hjärna som lagrar udda fakta och sedan inte vill släppa dem ifrån sig fungerar lika bra som vanligt.

Jag har slötittat på en del gamla avsnitt av QI och insett att jag kan lika många konstiga ankedoter som vanligt om lika många ämnen som alltid.

(för dem som missat detta sant nördiga BBC-program, se nedan).

 

Men då måste jag ju ställa mig frågan: var någonstans lagras dessa små guldklimpar och hur kan jag när som helst gräva fram dem? Det skulle ju vara logiskt att dessa kunskaper lagras någonstans i minnet, men eftersom jag inte kunde komma ihåg en sådan sak som att mina offerter låg i mappen som hette offerter - ja, då verkar det som om den delen är defekt idag.

Så, resonerade jag listigt, det har förmodligen att göra med formen. De flesta av de här udda fakta kommer ju i berättad form, så vilken del av hjärnan används för att lagra narrativ!? Det borde ju vara den delen som funkar så pålitligt.

Ha.

Trodde jag. Det har visat sig i brainscans, att när man lyssnar på eller läser en berättelse så används: alla hjärnans olika delar.

Om någon orkar läsa om detta så finns en bra artikel här:  http://phys.org/news152210728.html