Skumtolerans

I går kväll tittade vi på Jane Eyre (och med vi menar jag mig själv och då och då maken som dök upp lite sporadiskt och ville ha handlingen förklarad för sig). Och för dem som inte läst boken eller sett filmen, här kommer handligen på tre minuter. Ni får ta er den tiden så ni hänger med i resten av texten, sorry!

Jane Eyre växer upp som föräldralös hos elak moster i början av 1800-talet. Hon blir ivägskickad till skola för att bli guvernant och får sedan (tror hon är 16-18 år) anställning på ett gods för att ta hand om en flicka som kanske eller kanske inte är oäkta barn till Mr Rochester, godsets ägare. Efter en enslig tillvaro kommer Mr Rochester hem. Han och Jane blir efter ett tag kära och han övertalar henne att gifta sig med honom. Mitt under bröllopet dyker en man upp och avslöjar att Mr. Rochester redan har en fru. Hon är galen och instängd på vinden. Jane blir förfärad och flyr. Hon träffar en missionsfamilj som hittar ett lärarinnejobb till henne. Efter några månader hittas hon av en advokat som berättar att en av hennes släktingar lämnat ett arv till henne. Hon återvänder för att leta rätt på Rochester. Hans fru har nu bränt ner det stora godset, begått självmord och Rochester är blind. Nu på någorlunda jämna villkor gifter sig Jane och Rochester.

Mitt under ett av mina försök att få maken att hänga med i handlingen insåg jag återigen - förmodligen på grund av ålder och erfarenhet - har skaffat mig alldeles för hög skumtolerans. Här handlar det alltså om en man (visserligen fiktiv, jag inser det) som gift sig för ung och spärrat in sin galna fru på vinden på godset med en försupen sköterska, fått (eventuellt) barn med en fransk prostituerad och tar dit en minderårig guvernant som han sedan vill gifta sig med och uppvaktar rätt friskt innan. Och jag sitter och säger "Jo, men man hade ju inte så stora möjligheter att skilja sig på den tiden... och mentalsjukhusen var ju fruktansvärda... och alla har ju bagage liksom..."

Bagage, ja. Ähum.

Eller också är det bara svårt att översätta handlingen till nutida kontext.

En man i trettioårsåldern börjar stöta på sitt barns nyutexaminerade förskolefröken, utan att tala om att hans ex är helt jävla galen.

Det är ingen gotisk spökroman det inte. Det är tisdag.