Vad är yoga?

Jag sitter och formulerar ett program för en yogaretreat på en och en halv dag. Det är nu 21 år sedan jag tränade mitt första yogapass så jag ska inte ljuga - det är ganska svårt att sammanfatta vad jag tycker är det viktigaste, det jag verkligen tycker man ska veta om yoga.

De allra flesta tror antingen att yoga är något lagom flummigt där man sitter och mediterar och knappt rör sig, och lika många tror istället att yoga är något för elitgymnaster som står på huvudet i split eller något. Många har provat ett pass eller två av poweryoga på gymmet och vet lite mer. Och så finns det en lite grupp som går ofta och gärna i yogaklasser.

Egentligen är det ofta i den sista gruppen som många missförstånd om yoga uppstår. Man börjar skrapa på ytan av yogan, man ser på sina instruktörer och försöker naturligt nog härma efter. Man ser det ofta - små yogaklickar med människor som klär sig lite hippie/indiskt (en del till och med med en bindi i pannan). De är vegetarianer, kör på med rökelse och har målningar med chakran hemma. Det är dem som ser lite extra förnärmade ut om någon nybörjare på ett pass vägrar ta av sig strumporna.

Men, som ni redan har gissat: det där är bara utanpåverk. Något man tar till för att känna sig säkrare och mer bekväm i sin roll som yogautövare eller yogalärare. Visst finns det yoginis som har bestämda regler för vad man får äta och inte äta... och det får stå för dem. Men i all ursprunglig yoga så finns inte sådana regler med.

Det som finns att hålla sig till (inom de flesta stilar) är ett hjul av regler - åtta stycken. Men kan se det lite västerländskt som en stege också, där man börjar nerifrån och tar sig stegvis uppåt (eller bakåt, det händer ofta att man halkar ner en pinne eller två).

Här har ni de åtta stegen:

Yama - död åt egot. Glöm hur andra uppfattar dig och hur du uppfattar andra.

Niyama - disciplinera dig själv till själslig utveckling. Tänk på vad du håller på med, med andra ord. Och varför du gör det.

Asana - kroppsliga övningar. Ge kroppen en balans som hjälp till själen. Själsliga problem kan orsaka fysiska och vice versa. Det gå inte att bara jobba med det ena.

Pranyama - andningsövningar. Av samma anledningar som man ska göra asanas. För att andningen förenar viljan med kroppen. När man ska lugna ner sig säger man t.ex. alltid "Ta ett djupt andetag!"

Pratyahara - kontrollera hur du tar emot sinnesintryck. Är musiken verkligen för hög, eller är det jag som är för trött? Stirrar alla konstigt på mig, eller uppfattar jag det så eftersom jag känner mig ful idag? Man kollar av vilket filter man lagt på världen just idag.

Dharana - fokus, koncentration. Var är mina tankar just nu? På det jag ska göra eller det jag kommer att göra eller det jag nyss gjort?

Dyana - meditation. Att göra ingenting och tänka ingenting. Det näst sista steget och av förklarliga själ ganska svårt att nå.

Samadhi - att vara ett med alltet och fullständigt närvarande. För att parafrasera Tranströmer - det är den där känslan man har en microsekund efter att man vaknat, när hela världen är begriplig. Fast man bär den med sig alltid.

Och det är yoga. Inte tåringar och microbiotisk föda.

Jaha, då ska jag gå och ställa mig i ett yogahjul och försöka arbeta bort mina negativa känslor mot yogaposörer - för det är sådant som hör hemma i steg ett. Död åt egot. Heja, heja.